INSÄNDT. Ännu några ord om Potatissjukan. Professor Liebmanns i Köpenhamn afgilne utlåtande öfver potatissjukan har ändteligen nöjaktigt löst den gåta, som en tid bortåt ingilvit landtmannen de bekymmerfullaste farhågor for äfven sina framtida förhoppningar. Det är nu konstateradt, att sjukdomen bäårrör af s. k. snyltsvampar och således troligen af samma art, som dem, hvilka, under namn af sot och brand, afsiciera sådesslagen, — en upptäckt, som for icke många är sedan gjordes i England, der, med tillhjelp af goda mikroskop, dessa förstörande snyligästers rätta natur blef åskådlig för hvar och en. Förut, under loppet af några år, har insänd. observerat den numera allmänna potatissjukan, och trott sig finna, att den uppstår under lång, ihållande torka, våroch sommartiden. Professor L:s uppgift, att sjukdomen sprider sig till nya potatissorter, kan insänd., som dermed gjort sorsok, äfven konstatera, älvensom insänd. funnit potates, uppdragne af amerikanska och ivbemska frön, al sjukdomen angripne. Interessant och högst nyttigt hade det vissenligen varit för allmänheten, om våra Herrar lärde gjort sig den mödan att offentliggöra en analys al potatisen under åtskilliga perioder af sjukdomen. Allmänheten hade deraf kunnat bedöma rätta eller bästa användandet af potatisen och blifvit i tillfälle att kalkylera t. ex. dess afkastning i bränvin, då mången fattig landtbrukare hindrats ifrån att till omöjliga priser sluta lefveranser, hvilka, icke fullgjorde, komma alt, genom en orimlig mellangift, medtaga bvad potatissjukan skonat. Med de medel, som stå en amatör i kemien till buds, har ins. sökt verkställa denna analys, och deraf funnit, att potatissorter, hvilka, under vanligt gynnande år, hallit cirka 46 procent stärkelse, nu i år endast hålla från 6 till bögst 9 procent, utan att likvisst synas sjuka. Då stärkelsen i potatisen utgör det egentliga näringsämnet, som ufspisning åt menniskor och djur, så synes häraf, att denna föda, under nuvarande omständigheter, måste blifva högst otillräcklig och otjenlig för de fattiga hlasserne, hvilka mestadelen lefva af blott potatis, då denna nu innehaller blott hålsten af det näringsämne, hvilket under vanliga omståndigheter anses 0 redan temmeligen otillräckligt såsom den enda sodan åt arbeisklassen. Vid bränvinsbrånning år det också ssårkelse ämnet, hvilket, sörvandsadt till socker, gilver alkohol, efter fulländad tjenlig gäsning; det är således klart för hvar och en, alt då en tunna potatis, som i goda år håller 16 p:et stärkelse, gilver från 8 till 9 kannor 6gradigt bränvin, gifver den nu 5 till 35 kannor. Antager man potatispriset till 4 R:draärgs, så synes, att bränvin i år icke, af potatis, kan produceras under 1: 8 sk. kannan, och detta likvisst under vilkor, att alla procedurer på det nogaste iakttagas och tillämpas. åränvinsbränning af potatis kan dessutom icke längre drifvas, än under 5 a 6 veckor, hvarefter den sjuka polalisen blir alldeles oduglig, och den friska, såsom behöslig till utsäde, så dyr, att den ej kan gagna brännerierne. Derefter torde en och annan väl söka surrogat i spanmålen; men det är väl då också att förmoda, alt Regeringen visligen mellankommer med ett bränvinsförbud, i ändamål all göra den bestämdt förestående hungersnöden mindre, hvilken får en god bunds . ii: 2—