väg tll välstånd. Till en del halva sålunda alla närings-klasser varit, hvad embetsmannaklassen och börds-klassen varit helt och hållet, nemligen konstgjorda ; och man har aldrig kunnat veta om en representation, sammansatt af sådana elementer, eller åtminstone till sin pluralitet af sådana, riktigt uttryckt landets behof och önskningar. Man kan mindre säga, att hon icke velat uttrycka dem, än att hon icke känt dem; hon har allt jemnt sett dem genom färgade glas. En embetsmanna-klass såsom representationselement skall, lika väl som någon närings-klass, i sm väg hindra samhällets naturliga utveckling. Hon skall motarbeta förbättringar i det fack, deruli de kanske äro nödvändigast: administrationen. Vi hafva i en föregående artikel framställt exemplet af ett samhälle, der administrationen icke bildar en särskild solk-klass; och troligen inse sjellve våre klassförfäktare, att det vore önskligt, om man kunde närma sig detta mönster så mycket som möjligt. Men de, som erkänna detta i princip, bafva dock det inkastet, att här kan det icke ske, åtminstone icke ännu, emedan den sociala organisationen, bildningen, opinionen icke äro på den punkt, der de mäste vara för åndamälet. Låt så vara! Men man kan ju tänka sig, alt organisationen, bildningen, opinionen, möjligen en gång utvecklar sig derhän, att saken blilver verkställbar; och då vore det illa, om en hake befunnes förut tillskapad, som hindrade verkställandet. En sådan hake skulle en representerad embetsmanna-klass vara. llan skulle nödvändigt motarbeta sin egen upplösning, såsom magtegande politisk corps; och en sådan upplösning måste dock ligga uti de bestämda befordrings-lagarnas afskalfande, i upphälvande af hvarje med vederborliga betyg sorsedd ynglings ovilkorliga rätt att blifva medlem al klassen, i municipalisering af största delen af den verkställande magten (landtstat c.); korteligen i den ofantliga minskning, som corpsen igenom allt detta måste undergå, och den desorganiseniug, bon såsom sådan blelve underkastad. Men det är icke blott sin egon inskränkning 1 antal och inflytande, som embetsmannaständet, såsom lagstiftare och beskattare, skulle motarbeta; det komme säkert äfven att med händer och fötter lägga sig emot hvarje förslag om strångare fordringar på embets-hierarkien, i afseende på kunskaper, verksambet och ansvar. Enstaka embetsmån komma utan tvifvel alltid alt finnas, hvilka, sjellve bildade och arbetsamme, framför andra inse och behjerta nödvändigheten af ett jemnt stigande kunskapsoch arbetsamhetsmått; men desse mån skola sörblilva en obetydlig minoritet bland embetsmannamassan, som visst aldrig tycker sig veta och arbeta för litet. bet är denna massa, som väljer; och svårligen kommer någon i fråga att blilva vald, som förrådt reformistiska böjelser i det alseendet. Detta är en erfarenbet med allt, hvad stånd heter, och kommer säkerligen minst att slå fel bos ett, som icke har sin rot i något annat än heslut. Vi upprepa: man misstager sig helt och hållet och missförstår samhälls-förfaltningens ide, då man vill af embetsmännen göra en egen politisk klass, utrustad med särskilda politiska och legislativa rättigheter. Embetsmånnen böra senomtränga alla klasser, sprida sina kunskhaper och sin erfarenhet till alla, hemta ersarenhet hos alla, medla mellan interessen, som slilas, upprätthålla freden och tryggheten inom landet; och just genom denna sin uviversalilet hindras de att sammanträngas till en klass, ett stånd. De utgå ur alla stånd och ingå tillbaka i alta stånd; rått sedd, är deras bestämmelse blott att för en tid sungera i det allmännas ljenst, — med undantag af nägra få befattningar, som fordra ett egnande af hela lisstiden; och desse få äro just de, som minst lämpa sig till det politiska lifvet. (Forts.) — — — ÅKNELEELALEAL NNILLLe:bEEZEe. 2