KORRESPONDENS. Stockholm den 29:de Sept. Det allmänna Svenska landtibruksmötet borjades i går. bet kallar sig ädet första, till tecken att man ämnar gifva det kontinuitet, förmodligen om det hesinnes svara mot ändamålet. Meu hvilket är då egentligen detta ändamal? Se der något, som icke torde ännu inses af de 630, som tecknat sig till deltagande och af de omkring 300, som ifran en mängd orter här infunnit sig, möjligen i den tron att blifva uppbygsligt undervisade i landtbruket.? Ser man litet skarpare in i arrangementet, så synes mycket antyda, att de, som styrt planen, mera räkna på en del andra fordelar, hvuka interessenas uppmuntran kan erbjuda, än på den ekonomiska elsekten; mera på ordbruket, än på jordbruket. Ingen, som ser dessa hundratal al diskuterande och exponerade, (de sorra i tvåtimmars sessionerna, och lvåtunmarssektionerna, de sednare för nägra stunders beseende å landtbruks-akademiens experimeniallät, en fredag) kan väl undgå att finna det man far soka malet, icke i upplysningar, som bundradefatlt bättre vunnes genom en ekonomisk litteratur och genom uppmuntran al praktisk landthushallning, med eu ord, genom sadana medel, som, icke ersordrande stora resekostnader, men, endast medelst obetydliga utgifter för några böcker och tidskrifter, kunde erbjudas enhvar, och som under en fullkomlig odlentlighet snart skulle lemna säkra resultater inom vetenskapens omräde, utan i belysningar, som ej kunna så offentli, t gifvas, men hvilka under hvarjehanda sorner, samqvåmets inledningar, fördelars anspegling, kvilvels utkaslande, och framförallt vissa personliga sorpalianden, kunna blilva af vigt all sprida ibland en del af den, i sina orter mer eller mindre verhsamma, men dock alltid någon inflytelse utosvande, anseddare personalen. Ocksa var det i full enlignet med detta syfte, som den förs a fråga, mötet hade till behandling, blef uppställd, nemligen den: onr man bar bestämd ersarenhet, att jordens alltfor längt drifna styckning verkat menligt på den mindre landtbrukarens sedliga eber ekonomiska tillstånd? Genom den inkom man, på en gäng, inom interessenas omräde, i stället att såsom forskande jordbrukare stå på det agronomiska; man gick rakt ifran åkern och ängen, för att gå in i de politiska salongerna. bet blef nu tillfälle att initiera församlingen i den konservativa statssilososiens nomenklatur; och wan kunde, med blotta vidrörandet af pauperismens fasor, betuygga sig om ett bidrag till opions-yltring mot en fördelning af jordegendomen, hvilken eljest till den stora massans fördel innebär på en gäng förminskniog af de stora godsens värde, som den förhöjer värdet af den sjelfarbetande klassens jord: en skenbar motsägelse, och dock en sanning, hvars verhlighet lätt förklaras deraf; att de små kapitalen, använde till sjellständigt arbete, lemna rikare frukter, än de stora kapitalen, använde till lejda arbeten. Men, frågar man, hvad interessa kan man då väl hafva alt skrämma mängden med detta konstord för den urgamla fattigdomen och inbilla den, att denna tilltagande samhällsolycka förorsakas af jordens fördelning? Ja! ohegripligt nog göres denna fråga ännu i dag, fastän redan sekler besvarat densamma. Skulle mar då icke, alltsedan monopolier och privilegier börjat utvidgas till talrikare klasser, sett den natnrliga verkan deraf, att dessa nödvändigt skulle utarma alltmer den egentliga arbetsklassen? Inses icke lätt, alt, under det adelns personer och jord lemnades befriade för bördor, presterskapets löning ilråu frivillige bidrag fastställdes i tionde och andra dryga afgifter, samt städerna och deras privilegierade borgerskap singo under hvarjehanda förevänningar fördelar på den landtbrukande klassens bekostnad, att denna ock skulle behöfva, å sin sida, några sig underlättande medgilvanden. Då dessa, under ett skattsystem, Sam ennrnt caout ntaclatanda hutlan Kn2 andan