Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1846, sida 1

L— — V —— ———————— — —— — 2p rörlig proportion mellan klassernas Balrätt skulle i det hela vara ingen ting annat, än en ouppbörlig och, eburu lojligt det låter, laglig revolution, hvilken grundades på regula dö tri och snart slutade med, hvad man med hbela anstalten velat undvika, eller den talxikaste klassens välde, d. v. s. ett massans regemente. Denna massa hade imedlertid vant sig vid alt betrakta sig såsom klass, hvilket hon skulle glömma under ett samfälligbets-system; och då först blir hon så vådlig, som inan pästår. Det lärer sålunda vara gilvet, att antalet af de representanter, hvarje klass eger utse; mäste en gång for alla fastställas; och följderne af detta fastställande åro icke svåra att uträkna: Man gör i dag denna uträkning samvetsgrannt efter klassernas varande vigt ocli styrka och upplysning o. s. v., först eller sin egen ösfveriygelse och — — bäfvan (ty bäsvan är det, som ligger i botten på alla klass-funderingar); men bildningen och industrien och sormögenneten äro rörliga och stiga i en klass, under det de minskas, känske försvinna i en annan. Ja, så underlig är denna verldens gång, alt hvad man i dag anser för ett vigtigt och inflytelserikt interesse; rent al försvunnit i morgon, då deremot nya, hvarom vi nu icke hafva någon aning; uppvexa och blilva mågtiga. be nu varande klasserne kunna sålunda mojligen komma att spela samma role, som rotten boroughs i Eugland: ehuru endast nominelt existerande, likväl utöfva en bestämd, betydlig del af folkets magt; och de nya interessen och näringsgrenar, som nu antingen rent af icke existera, eller åtwinstone visa sig så obetydliga, att de vid den stora utdelvingen förbises, kunna hafva under tiden uppvuit till en ofantlig vigt, likasom de nya, rika städer; hvilka i England bade uppstått bredvid rotten boroughs, men saknade valrätt ända till reformen. Ilvem är den spåman, som kau förut beräkna allt detta? hvem kän säga, hvilka tillfallen till industri, eller hvilka principer sor industri skola alltid finnas? Om man gäsve t. ex. de icke egendomsegande arbelarne en viss andel i representant-valen, så kunde man tillskapa n rotten borough, i fall händelserne i framtiden utvecklade sig så, som t. ex. i Frankrike; alt nästan alla arbetare förskaffade sig en liten possession — någon ting, bvartill likligbet visst icke saknas i Sverige mera, än någons städes. Den nu så vigliga och talrika klassen blefve då en obetydligbet och, hvad ej heller får glömmas, antoge en helt annan karakter. Likaså är det med råämnes-producenten och förådlaren: nya industriella principer kunna böja den enes vigt, under det den andre sjunker till en sådan grad, att åtminstone den sastställda proporlionen blilver en sulliständg galenskap. Just genom klass väsendet kan man väl lyckas bibehälla ett visst sken-lif åt inleressen, som skulle vara sorgätna utan detta väsende; men skenlif för någon det af samhället är ett frö till död för det hela, såsom historien vet förtälja om samhällen, hos hvilka utöfningen af folkets magt varit byggd på ståndsgrund. . i De enda interessen och klasser, åt hvilka det kan lyckas att försäkta en oföränderlig andel i vigt, en oafbruten ölverensstämmelse mellan verklig magt och skenbar magt, äro de konsltgjorda ; såsom embetsmanna-klassen. Om den kan man genom formliga stadganden bestämma, buru stor den skall vara, huru doterad o. so v., då deremot andra klassers stigande eller fall beror till största delen af lagar, dem icke mens niskor stista. Visserligen bar magten försökt sasllåsa äfven industrien och förmögenheten ges nom bestämda bud om, huru nåringarne skola bedrisvas, huru mycket de få tillverka och förs sälja, hvar det får ske, o. s. v.; och det har lyckats ull en viss grad och till en viss tid; men haft till följd, att industrien vantrilts och tynat, och att en beständig missvisning ägt rum