Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1846, sida 1

Article Image
icke kunde åstadkommas utan genom den besutna befolkningens gynnande på den obesutnas bekostnad, så blef oekså en nödvändig följd af dennas tunga arbetsoch tjenstskyldigheter, och af det tväng till enskild tjenst, som gjorde den beroende i sina loneoch dagsverkslorhållanden af de förmögnare klasserna, alt dess armod skulle icke endast i individuelt afseende sortara, utan ock att det skulle utbreda sig till ett större antal, i samma mån folkmängden forökades. bå nu dertill kom, att den på monopoloch privilegiiprincipen åfven grundade medelklassens utveckling, gynnad af alla de medel, som en stigande vetenskaplig och konstbildning erbjuder den, sramföor den egentliga arbetsklassen, genom uppsinningar af nya arbetsmethoder, machinerier, m. m. utvidgade sina fördelar äfven denna klass, så mäste nödvändigt älven ett större armod uppstå ibland den; och det är dessa symplomer, som man nu gifvit det granna, men sasa väckande namnet 4pauperism. 4 Ått medgifva det dess enda, sanna orsak, är: monopolier och privilegier, i sina mänglaldiga Europeiske lorwer och äskistningar, det vill man ej, ty då vore dermed bebofvet af deras alskaflande gifvet. bet är derföre, man är så angelägen att nu gilva upp andra orsaker till pauperismen. Jordafsondring, hemmansklylning, nagra obelydliga eltergister i handelsoch nåringstvang, o. s. v. skola derföre nu bära skulden för en tillväxt i sattigpersonalen, hvilken dock ytterst har sin grund i det onaturligaste, okristligaste och skadligaste af alla samhälls-inrättningan: privilegii väsendet, älven i dess skenbart obetydligaste skick. bet är det, som rubbar all den naturliga jemlikbet i samhället, som är vilkoret för dess lugna utveckling till en allmän kustur, till treluad och välstand, och som invecklar icke blott de allmänna forhållandena utan äfven alla ensbhilta, så att lagstiftning, korvallning, beskattning, med ett ord, allt samhällsbestyr, blir ensidigt, falskt och mera sortryckande, än välgörande. Det är dock grunden och stödet för de maktegandes nuvarande ställniog; och derföre mäste man alleda all pröfning af dess olycksbringande verkningar. Kunde folket uppfatta detta sorhallande; kunde det i labyrinten af den updantagslagstiftning, den undantagslagskipning, och den undantassförvaltning, i hvilka privilegii-systemet invecklat solkkraften, finna ariadne-tråden och, följande den, upptäcka att utgången vore helt lätt att finna, så vore det slut med godtycket, och alla dess utgreningar af sjellsvåld, egennytta och smätyranni. Se der hbvarfore man fruktar sanningens seger! Emellertid kan det ej nekas, att det är rätt slugt att icke taga för sig alltför mänga frågor, som kunde inveckla i politisk dishussion. Man skyudade derföre också, att liksom sjelf sätta sig inom passande skrankor, och tog för i dag Slangselsörordningen. Jag skall vidare meddela nägra reflexioner, angående detta ämne, och hvad vidare förekommer, Nu biuner jag blott tillägga, att — expositionen lolvar att blilva det interessantaste af alltsammans. En hel del utmärkt vacker boskap är med ångfartyg hitkommen, och denna del af sammankomsten losvar stort interesse, möjligen ock en verklig nytta. R A

5 oktober 1846, sida 1

Thumbnail