efter aflagd ed, att Brock hotat mig till lilvet; styrmannen C. Bengtsson, Matrosen B. Eriksson och kocken Nils Bengtsson, äfven såsom vittnen inkallade, berättade, alt så väl Brock yttrade det han skulle bryta armar och ben uiaf mig, som att han först botade dessa vitinen med dylik våldsam behandling, och att han var den, som först började grälet, hvilket saledes icke, enligt Herr llabichts uppgift, var något enskildt. Med dessa vitinesmal, hvilka kunna reproduceras når helst Hoglofl. Kongl. kollegium det täckes anbesallo, har jag äfven undanröjt den osanning, som Herr Habicht förebragt, nemligen att Brock ej hotat milt lif, men brukat ovettigt tal; ty om han icke blifvit öfverbevisad att hafva brottsligt sig förbållit, så hade jag ej kunnat undgå ansvar, för det han al Herr Habicht uti mitt namn juridiskt antastades för sin våldsamhet, då han der var bosatt medborgare. — Utom mig och de nämnde personerne af min besättning, vittnade älven tvenne af Brock tillkallade. De voro väl Amerikanare af okänd frejd, och troligen af Brocks bundssorvandter, men de förnekade ändock ej hotelsen af Brock : sade att de icke hörde eller sorstodo hvad ban yttrade på svenska, utan endast det ovett, som undföll honom på engelska spraket m. m.; — dock ehvad än jag bade rått eller orätt, så var, i stöd af det löregående, Herr Habicht skyldig att bekosta allt. Jag nekar icke att jag uppdrog en pistol ur fickan och hotade att skjuta Brock, men denne pistol var oladdad, och byvem kunde val vittna om annat, då detta vapen alltid var uti min vårjo, otillgångligt att af annan undersöhas? Likväl begagnades detsamma endast för att skrämma denne ursinnige åfventyrare ifran att nalkas mig närmare, än han var, och att sätta honom ur tillfälle au fullborda sitt ilskna uppsåt. — Alt förhöret med Brock upptog aen del al tvenne dagare medgilves, såvida Herr llabicht behagar inskränka hvarje sadan del till några timmar; men detta var icke något särskildt sörhör, som upptog Her t. f. generalkonsulns dyrbara tid, utan holls med förbrytarne gemensamt, om det ock kan hafva blifvit deladt i särskildta mål. Att målet utfördes af herr Robert Emmett, och att denne var en skicklig advokat förnekar jag icke; men att han var någon af mig antagen sakförare bestrider jag på redan anförda beriktiganden, likasom att det icke var Pesos 52,50 utan Pesos 57,50 för rättegängskostnader och råttegangsbiträde, som, enligt sorberorde räkning, Herr Emmett hos Herr llabicht uttog, och denne sedermera tvang mig att äl honom återgälda. Likgiltigt kan det vara, huru litet eller mycket en advokat uti Amerika för dagligt bitråde begår, och att man der qvalisicerar advokaten elter det högre eller lägre arfvode, han betingar ; men äfven i dylik fråga afviker Herr t. f. generalkonsuln srän sanningen; ty tillhörde Herr Emmett första klassens advokater, så hade han nog icke underlatit, att, enligt IHerr Ilabichts uppgift, debitera sig 40 a 20 Pesos; men nu befinnes han deremot uti den omformålte räkningen hafva påfort sig blott 5 Pesos i enahanda sall. — Att Herr llabicht icke åtog sig att betala räkningen i Brocks mål, strider emot hans sorbindelse att iklåda sig betalningen af alla de omkostnader, sam kunde nnnsta I och för rättegaäangen emot