Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1846, sida 1

li qvar i Hallmans hus. En dag — huru längt efter den sist omtalade händelsen, vet icke reserenten — insjuknade Hallmah våldsamt. Då tillkallade han Reuterborg och yttrade till honom : ANu känner jag; ätt jag sått nog; håodanefter måtte väl de ölverlefvande så vara i alred.t . i Så häftig och uppretad han förut varit emot sin politiska fiende, såg ban deremot nu lilveis sörhällanden från en annan sida. Han belallte Reuterborg utitaga ett pappers-paket ur byrån och lägga det i kakelugnen, samt tända eld derpå. Äfven föreställningar att dessa papper icke så mycket tillhorde llallman sjelf som Sveriges historia, förmådde icke ändra hans beslut; och han vände icke ögonen ilrån kakelugnen förrän han sett papperen förvandlade till aska: Derester dog ban; . i Så var det synliga förhållandet med flallmans död och de omständigheter, som föregingo densamma Det lemnar ingen möjligbet qvar alt tro på ett sjelsmord, men väl på beholvet att från vissa häll försöka utsprida ett sådant rykte, som likväl aldrig kunde vinna trovärdighet, emedan de allmänna förgiftningarna mot hela buset voro för allmänt kända: Den sällsynt redlige och djupt högaktade Reuterborgs uppgifter äro värda mera; än hundrade annaler; och de synas referenten värda en större ofsentlighet, den de ock härmedelst må erhålla: G. S. FRE, an a a RR RA RR