Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1846, sida 1

vice-tkonsuler, under en eller annan generalkonsul. Också börde man omtalas; iblaud de många ifrågavarande reformerha en omregylering af samtliga Svenska och Norrska konsulater, och ingen kunde inbilla sig att en sådan enkel styrelse-åtgård shulle fordra synnerlig lång tid eller tröttande mödor. Gcografien har lyckligtvis upphort att vara en hemlighet inom de examinerade hlasserna. Tock vare Stielers m. fl. upplagor till godt köp, kän nu en bonde sor värdet af en tunna hafre på en dag olverskåda alla handelsplatser i verlden; och om ej vära kommerse-kollegii berättelser, angående Bilkets sjöfart, just lemna de säkraste ledningar för dess bedömande, så bär man dock en hel del utländska statistiska kållor att tillgå, i hvilka vara handels-sförhållanden på rikes orter kunna så pass igenfinnas, att man lätteligen prickar ut hvar dessa behöfva en autoriserad handelsagent eter konsul. Men allt detta oakladt stod Svenska konsulätsregleringen på Seland i stöp. II:r Ev. satt som en Ex elends med inkomster, liknande dem; som åtfölja Rikets högsta vårdigheterna, och sjöfarlen, som betalte violerna, lick halla sig till hans substiluter — möjligen utan att förlora på individualiteten, men alltid med den harmen, vid äsynen af vederborandes faktiska tjenstledighet, att detta kunde kostat oss mindre: Dessutom vet enhvar trasikerande, huru mänga omständigheter, som göra beroringen med sjelfva hufvudpersonen onskvärd. Allt sådant oaktadt hördes ingenting om den saken. Iidaingspressen lät äfven denna ingå i det cajoleriesystem, hvarigenom, lor att vinna en personlighet, man lemnat gegenerationers angelågenheter in suspenso och lorsvagat den poliliska diskussionens, genom vackra, långvariga, störa offer sordrande, anstrångningar uppnådda kraft, under det man lalit nya kotteri-ätelystnader och omogna naltrocksdoktriner experimentera mell allehanda. Det var ilrån Norrska sidan (i detta som i så mänga andra fall) som ändldigen uppmärksambeten äter väcktes på det oskick, hvilket nu lortsarit i 9 är, sedan föreningen af konsulaten uttryckligen i sin början förklarats göras såsom sorsok på elt år; och enligt bvad man af Norrska underrättelser (icke Svenska) nu vet, blef den norrska förnsade begäran om separationen af Ilelsingors och Köpenhamns konsulater i November 1845 soredragen i förenadt Svenskt och Norrskt Statsrad. Nu skulle således något balstort fram, för att åter aflägsna de moln, som Ifrån andra sidan Kolen hotade att med iskallt nordanväder bortrycka den ena af hr E:s oliv-kronor, med dertill horande herrligheter; och se :... hvad kunde dertill vara mäktigare än: den totala omregleringen af samlliye Svenska och Norrsha konsulater?. Dylika stora, omsattande styrelse-åtgärders förmåga att återhalla alla enshilla rättelser i de allmånna missbruken bade visat hela sin undergörande verkan, alltsedan Svenska folkets sista, så många vackra losten och förhoppningar framkallande revolution. De bade erbjudit det gamla systemet en lugn hvila på de dyrköpta lagrarna, och rika tillfällen; att vid sina despotiska intressen fästa en vinningslysten samvetsloshet och en blind djerfhet. Medlet var profvadt och godkändt i Machiavellismens skola, och hvarfore skulle det icke då älven kunna gagna ett nytt system? Detta hade ju lofvat så mycket; att det lilla redan blef för litet! Också lyckades utvägen lörträssligt. Den de Svenska bandelsoch finanssakerna in nuce ledande gamla organen skall, enligt hvad man i Köpenbamn tätt väl känner, vänligen meddelat vederbörande derstädes, att så länge, efter detta uppskofs beslut; Norrmånnen tiga, kommer Svenska handelns förmyndare, Kommerse-kollegium, att lätsa som om ingenting passerat; och måhända kan en sådan der liten repartition af konsulat-afgifterna, som den, hvilken mån nnder förra regimen såg kanna IiU .