Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1846, sida 3

CL ——————7 tes honom mindre aflägsen. mindre oupphinnelig, än Apollos, Antonii, eller gladiatorns skapare Sasom Volpatos elev, lade sig Canora med den honom medfödda, krafifulla ifver på teckniugskonstens studium, och gjorde framsteg. i högsta grad glädjande för den gamle mästaren. Bilden af den herrliga varelse. som han vid sitt första besök hade sett hos Volpato, fängslade beständigt hans taukar; och så ofta han gick till Trasteveren, der hans lärares hus läg, klappade hans hjerta valdsamt af hoppet, att återse henne. Men bildhuggarens dotter — hans Hebe — syntes icke ofta i arbetsrummet; och om hon också kom, så var det vanligen blott för ett ögonblick. Icke desto mindre voro sådana ögonblick tillräckliga, för att allt djupare och djupare inprägla det intryck, som hennes första uppträdande gjort på den unge konstnären. och att förvandla hans hjerta med dess rika förråd på sympathier allt mer och mer till hennes egendom. Canova egde jast denna själens beskaffenhet, denna utomordentliga förmåga af intryck. denna innerliga känsla för det sköna, detta öppna väsende, hvarigenom menniskan är böjd och likasom skapad att älska vid den första anblicken; och han hade verkligen, allt ifrån det första ögonblicket, dä han såg henne, med sin själs hela kraft älskat Yolpatos dotter. Denna kärlek frambragte en sällsam och i högsta arad välgörande verkan på honom som konstnär. Anblicken af den belvederiske Apollo hade gjort honom någon tid tveksam, huruvida han vore en bildhuggare, hade visat honom det höga målet för hans kallelse. säsom nägonting så aflägset. så oupphinneligt, att han kände sig frestad att afsta ifrån sträfvandet derefter. t Kanto NY