Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1846, sida 3

— —— k——— — adloptarad af den kungliga republiken, som strätvade efter återupplifvander af konstens gamla gloria i sin medelpunkt, hörde han med förskräckelse en inre röst tveksamt fråga, om han verkligen hade en högre kallelse, eller om sådant icke vore en tilllällig ssantasiens uppmaning, en aspiration, som dåraktiglvis an såg sig sjelf för en inspiration och likväl var intet af allt detta; han insåg ögonblicket derefter, att lvislel var ett sörsyndande mot den gudom, som talade och till honom, ehuru dess röst ännu icke klart hade genomträngt honom. En kallelse hade han i alla fall, om han också icke ånyo kunde öfver sin generation uigjuta Greklands ljus, så skulle han dock bringa det derhän, att den blygdes vid det falska ljus, hvari den vandrade. Han skuile förlossa verlden från Bernini. Han skulle hos menniskorna ålerupplifva sinnet för det sköna, det läcka, hvilket hos honom åiervaknat. Den unge bildhuggaren kände med rätta, att teckning var hans svaga sida. Så länge han slafviskt fästade six vid det reellas former, vid de modeller, som hvardagslifvet erbjöd honom, hade hans verk icke bloåt korrekthet, utan äfven en viss prydlighet, hvarigenom han skördade bifall af en tid, som ej var van vid någon utmärkelse af högre slag Men den mästarehand, som later ideel skönhet begränsas af gifna storhetsförhallauden, återstod ännu för honom att förvärfva. Han hade ännu icke lärt sig att sammanpara de! nytliga med det möjliga, och när han ville höja sig till idealet, så förrådde han sig sjelf genom sin brist på elementarkunskaper. flan säg, att för uppförandet af en byggnad, hvars tinnar skulle höja sig i den skapande konstens rena region, basen måste läggas bred och djup, samt på den beständande nalnrliga grunden, och fattade det raska beslut, att grundligt studera teckningskonsten under ledning af den tidens störste mästare, under Volpato. Derjemte föll den tanken honom in, att hos honom snarare ämnet till målare, än bildhuggare, låge förborgadt. Rafael syn