af nagon oförklarlig yrsel. Han vänder sig till sina vaktare, han söker att väcka deras medlidande: — Jag tager himmelen till vittne. — sade han dem — att jag är son af en Engelsk parlamentsledamot7), och genom min mor, kejsar Napoleons nevö...... Men dessa ord bevisade för förestånderskan endast hans fullkomliga sinnesförvirring; och han blef hädanefter strängare bevakad. än någonsin. — O! min mor — sade han till sig sjelf — om ej himmelen hade beröfvat mig dig, skulle du haftva upptäckt mitt fängelse; du skulle hafva räddat mig. Är väl detta hinder, är detta omöjligheter för en mor?..... Mina lidanden skulle genljudat i din själ, de skulle hafva sagt dig hvar jag är. Gud förbarmade sig slutligen öfver den olycklige. En dag efter fyra månaders qval, föll händelsevis en del af en tidning uti hans händer. Han genomläste den med liknöjdhet ..... O! Försyn, hvad har han läst! han kan knappt tro sina ögon. En niece af kejsare Napoleon. madame Wyse har i går anländt till vår stad. Hon skall uppehålla sig en tid uti Baden...:. Han omläser den glädjande artikeln. Lifvet återströmmar uti hans ådror. — Min mor!.... — utropar han med hänryckning — du år ej då förlorad för mig! du kan ännu älska mig här på jorden: uej, nej. jag vill icke dö. Min försvagade själ skall återtaga sin ; Napoleon Wyses far blef samma år Skattkammar-lord.