De fattiges moralisla förbättring. Minga motgångar och olyckor äro visserligen örorsahade af lyckans vexliugar: men det slunes äfven manga, som äro den olyckliga verkan af to däligt uppförande, och samma orsak, som ramkallat dem, skall äfven söranleda deras tillväxt och varaktighet. Om man endast betraktar den fattiges ställing under denna sednare synpunkt, fioner man ätt, att ett botemedel för själens sjukdom äfven kall till en del blifva ett botemedel mot nöden. ben olycklige, åt sig sjelf letunad, sortlar att på ett daraktligt sätt sorshingra de få tillgangar, SOm ännu återstå för honom: ban förlorar sin Mid, ban uttommer sina krafter, ban förstör sin jelsa, hans förstånd förvillas, ban grälver sig jelf den asgrund, som maste uppsluka bonom. Det understod vi kunde lemna hbonom, skulle foga uträtta; kanske skulle ban missbruka det. ill att verkligen afbjelpa hans nod, fordras Tatt kunna förbättra honom: 1 Så länge den moraliska karakterens förderf nanglaldigar och förlävger det fysiska lidaudet, gor det åfven känslan deraf mer liflig och bitter; och är icke nienniskan mer olycklig i samma mån, som bon mer känner sin olycka? I aknad af inre trostegrunder blir bon bitter ediot Försynen, ewot sina likar, emot sig sjelf: hon lsorlorar medvetandet af sin egen värdigbet; och med detsamma modet, som gjorde för henne motgången dräglig. I sin blinda pästighet intrycker hon ännu djupare pilen; som nar sårat fenne. Hennes hjerla tillsluter sig slor alla sridsamma och milda känslor. ilon Jar tvungen alt erkänna, att hon bar sortjenat shvad bon iider; och denna förskräckliga sansuing, hvars tyngd icke mildras genom angren, Aiullbordar att nedtrycka henne. Men, Hör jag någon säga; oden, hvars lyckor äro frukter af lasten, och som ännu Å lrambärdar uti sin vanårande lefnadssätt, lörtjenar alldeles iche att blifva understödd; han liler endast hvad ban har sortijen t, hvad han sjell velat. Forvarom välgerningarna ät dem; som äro dem värdiga!e — Hvem är den härda, obevekliga moralpredikanten, fråm hvars mun denna sorskräckliga dom utgatt? Skall jag då cke, just derlore att lastens offer är uppnolvet ill sina olyckor, räcka honom en hjelp; som rhåller ett fördubbladt värde, om jag lyckas — ?) Ur det nyligen utkhkomna arbetet Fattigvårdsassistenten.