laga utkom: Reponse de Rothschild I, roi des Juifs å Satan dernier, rot des Imposteurs. Hr Rothschild, (eller, som det tros, hans alter ego C. Perreire) påstår deri, att författaren at den första brochyren är en person, vid namn Louis Francois Benoist-Macuret, som fordrat af Rotbschild ett tusen Prancs för att skrilva för honom och, då sådant afslagits, utgifvit den mot honom rigtade brochyren, hvilken inbringat sorsattaren tigtusen Francs, aty namnet Rothschild på en bdk är klingande myopt.o Hr Rothschild sortäljer härefter afvenledes sin samilj bistoria, lämpar på sig och sina bröder Lamennaiss vackra uppmaning till associationers ingående mellan flera personer i och för en och samma sak, samt anser de fem husen Rothschild (i Paris, Wien, Frankfurt, Neapel, London) för associationsandans, jemnlikhetens, egendomsgemenskapens rätta mönsterbild. Sedermera uppräknar han i alphabetisk ordning sortjensterna bos silt eget hus, kallar sin motstländare till doms på den yttersta dagen, och slutar med ingenioren Frissards officiella berättelse angaende händelsen vid Fampoux. Denna brochyr år bättre skrifven, än den första, men utan allt logiskt sammanhang, älvensom det pathetiska och absurda der gå bredvid hvarandra, och hufvudargumentet är: alag är en millionär.9 Några dagar senare visade sig: Nuovelle reponse de Rothschild par M:r P. de R., eu saftlöst sammelsurium, ett forstucket tiggarbref till Rothschilds kassakisla. Redan på första sidan förklaras Hr Rothschild för cun des plus grands citoyens dela France. Hvar och en vet, alt Hr Baron James är knappå fem fot hög. Nu kommer en Hr Goudschaux, gå Judebubo, såsom man i Frankfurt skulle säga, oeh uti en brochyr, kallad: Un Juif au peuple francais pladdrar på dåliga rim om IIr Ratisbonnes omvändelse och om Hr Rothschild, hvilken han icke vill lata passera för en Jude. Uppträder så en fr Menard till Ar Rothschilds sorsvar uti Dix jours de regne de Rothschild, sorkunnande alt Rothschild numera sedan tio dagar är proklamerad till kung, och att hans regering är mycket efterdomlig. Citater ur Gamla Testamentet och penningens lof utgöra texten. Under tiden återkommer den första kämpen på valplatsen, för att i en skrift: Rothschild I, ses valets et son peuple, upplysa, alt han heter Georges Decurnvaell och att han aldrig erbjudit Rothschild sin penna, hvarjemte han hotar med en injurieprocess. Denna skrift, uppenbarligen af en habilare band än den sorsta, angriper på ett beslulsamt sått penningväldet och framdrager med obestridlig öppenbet och rådighet flera sacta, i synnerhet rörande de sednaste machinationerne i jernvägsfrågan. Med denna brochyr slutar serien för närvarande; men ett ballt dussin brochyrer äro ännu i antågande. Anmärkningsvårdt är , att ingen af dessa skriher är författad ur socialistisk synpunkt, utan blott i den politiska radikalismens anda. Hvad deras verkan beträlsar, så är den ganska betydande bland de lägre klasserna, särdeles småkrämarnes, som äro de stora kapitalisternes dödlige fiender; i regeringens kretsar uppväcka de, såsom symptomer af allmänna rosten, bekymmer; men man förmår