Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1846, sida 3

honom bekant och log vänligt mot honom. Uti sin glädjeyrsel hade han velat trycka allt emot sitt hjerta. om det varit honom möjligt. Han fortsalte hastigt sin gång. Natten utbreder sin svarta slöja öfver nejden: ban känner ej mera vågeu. Snön föll uti stora flingor, han irrar omkring och förvillar sig. Hans exalterade förstånd dukar snart under för vinterns och premenadens besvärligheter. Under plagsamma ansträngningar, midtigenom halffrusna träsk och moras, passerade han byarna Polch. Trembs. Thun, Obermenchige. och vid solens första inbrott, befann han sig på stranden af sjön Laachersee, femton mil från Minster, uti Abbotsstiftet Laach, Men han kunde ej fortsätta längre. Han tager långsamt vågen åt Wassenach. och klappar på. uti det första värdshus han paträffar. Han begärde en sång, bröd och en brasa. Med hvilken förtjusning utsträcker han ej sina utmattade och stelnade lemr mar på den däliga bädden! Han lider, men hans bojor äro brutna. Han är döende, men han är fri! En välgörande sömn tillslöt bans ögonlock . .... Store Gud! hvilket rysligt uppvaknande! hemska röster kalla honom. Hans säng är omgitven af bönder, beväpnade med käppar. Rath har skickat dem uti hans spar; han hade utsändt ridande bud i alla direktioner. Han har aterfatt sin fånge. Napoleon Wyse tvingas aft stiga upp i en vagn uti Wassenach och återföres till sitt fängelse uti Minster: En af doktorns agenter har tagit plats bredvid honom; de andra med käpparna i händerna, eskorterade till häst vagnen, — Ah! år Ni der, unga man! Kom närmare! sade doktorn med ett sataniskt småleende. då han ätersåg sitt offer. — Jag ser på ert sänkta hufvud huru ångern plägar Er! (Fortsättes.) På ett ställe, som heter Skjeberg, i Norge, bar en piga, Anna Maria Audersdotter, omkring