Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1846, sida 2

ett rof för sin saknad, och utan försvar öfverlemvit enkling. Under pretext att fullända hans morali-ka bildning, och stärka hans physiska organisation, låt man honom företaga en resa uti Tyskland. Det var nu ej mera fråga om den unga; mannen. Himmelen hade emedlertid ej öfvergifvit honom. Men hvilka lidanden voro honom ej förbehållna! Napoleon Wyse hade blifvit lemnad i händerna på en föregifven doktor vid namn Rath, som skulle förströ honom under resan och återgifva honom helsan. Doktorn, försedd med hemliga instructioner förde honom till Mänster-Maifeld, i granskapet af Coblentz; der låt ban utsprida att den unga mannen var en Engelsman, som hade förlorat förständet, och förbjöd honom all förbindelse med hvem det vara mätte, och fullföljande sin helfvetiska plan, bebandlade ban honom på det mest grymma sått. Det stackars offret, ständigt begråtande sin mor, nadt åt sin bödel, dukade snart under för denna barbariska behandling. De torftigaste födoämnen i voro honom knappt beviljade. Icke klädd, knappt född, och behandlad som en dåre, kände han sin lifslampa nära slockna. Ingen förödmjukelse var honom sparad; klagan var honom förbjuden; och i följd af den tortyr detta monster låt honom undergå, var han blott en skugga at lifvet. En brinnande feber förtärde honom, och man: nekade honom att dricka. Betjeningen hade fått befallning att piska honom der han låg. Han: skulle antingen dö eller blifva galen. Man hoppades att komma till dessa resultater, tack vare hans förstörda helsa. Fängen hade ej mera än en utvräg: han kunde fly, och ville försöka det.