Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1846, sida 2

0 ,r DAREN I NMÄARENVILLE. Ur Vicomte d Arlincourts: Le Pelerin. Jag hade anländt. säger författaren till Aahen i slutet af Maj, är 1841 och bad-äå-ongen börjar ej der förr ån uti Juni. Der fanus ej ännu manga fremlingar, men ibland deras antal befann sig en märkvärdtg person: en niece till Napoleon. Skön och af en lysande börd, hade bon kunnat uppträda med glans på den stora verldstheatern, men olyckan hade i flera skepnader hemsökt henne, och ehuru ännu beslägtad med flera konungahus, saknade hon både förmögenhet och titlar; endast naturen hade ej varit så ostadig som lyckan: den hade bevarat hennes skönhet. Det finnes alltid något som drager själen, trots all verldens politik, så vål emot ärans glanspunkt som olyckans förnedring. Det stora namn Napoleon förvärfvat sig, och som alltid skall beundras i en framtid, detta namn som aldrig med förakt kan uttalas, återkastar till en del sin glans på allt, hvad som dermed har någon gemenskap. Jag långtade att få se Madame Wyse. Kejsarens nigce hade vid femton är gift sig med en rik och ansedd Engelsman. Hon hade gift sig med honom, derföre att han lofvat föra henne till St, Helena, der hon, som var hjertligt tillgifven sin onkel, trodde sig kunna trösta och förströ honom. Men den motgångens vind, som fläcktade på den olycklige fångnes familj, dröjde ej att på det mest grymma sått skaka hennes lif, både som maka och mor. Det tillhör ej mig att dömma i förra fallet 5, men de händelser som i det ) Emedlertid bör jag såga, att jag sedermera både sett och läst en skrift, hvaruti M:r Wyse