Om arbetets organisation. 5) Uvem har icke hört omtalas de häftiga anklazelser, som i vära dagar blifvit rigtade emot säringssriheten, eller den obegränsade konkurrensen, såsom källan till allt det onda, af hvilket amhället lider? Oaktadt dessa anklagelser hafva ingenting gemensamt med de åsigter, som ännu hyllas af skrävåsendets försvarare, emedan deras uppbofsmån förestå helt andra botemedel, än en atergång till de gamla skråna, så hafva dock skratvängets kämpar, till ett bevis på att ytterligheterna ligga hvarandra nära, icke försmält att vända sig dessa nya anfall emot näringslriheten till godo, och det är dersore nödvändigt att pröfva styrkan af de skäl, som gemensamt auföras af bundsförvandter, hvilka i grunden äro hvarandra så olika. De, som uppträdt emot den nyare industriens herravalde, vaga väl icke förneka tikedomens och civilisationens stora tillvext under inflytelsen af arbetets frihet; men de påstå, att endast några få kommit i ätnjutande af dessa fördelar, under det massan nedsjunkit i armod och barbari. kapitalisterne, som redan sorut hade mycket, halva bemäktigat sig allt, och de olyckliga arbetarna, genom hvilkas flit rikedomen hufvudsakligen alstrats, hafva blifvit helt och hället beröfvade mödans frukter; ty ett sparsamt lifsuppebälle räckes dem, då de finna arbete, endast sisom en nådebevisning ur de rikas händer, och då de sakna arbete, så skyddar sambållet dem icke ens ifrån bungersdöden. Då man forskat efter orsaken till denna orättvisa fördelning af rikedomen, har man funnit den i den oinskränkta konkurrensen, som å ena sidan tvingat entreprenörerna att förminska arbetslönerna och ersätta arbetarne med machiner, för att kunna sälja produkterne mindre dyrt, och som å andra sidan tvingat arbetarne, hvilkas antal blilvit för stort, ait läta sig nöja med den lön, man velat gilva dem. Konkurrensen, som Är den närvarande industriens besordringsmedel, måste hylla den grundsatsen, att den enes förderf är den andres vinst; men deraf alstras endast söndring och förvirring. Industrien, som till sin natur är fredlig, upptänder på detta sätt ett krig, i hvilket den arbetande klassen, som är den svagaste, måste duka under. Arbetets besrielse, hvarpå menskligheten i årtusenden arbetat, har således endast varit en olycka för sjelfva den arbetande klassen, och man fordrar nu, att samhållet skall göra ett slut på detta olycksaliga tillstånd och befria arbetaren från konkurrensens vådor. Då hvarje menniska har rätt att lefva, så måste hon också ega rätt till arbete, för att dermed underhålla sig och de sina; men om den fattige skall komma i åtnjutande af denaa rätt, så måste arbetets organisation träda i den närvarande anarkiens ställe och associationen godtgöra hvad konkurrensen brutit. Det är bekanl, att dessa åsigter uppkommit i Frankrike, och att de derifrån börjat sprida sig till det osriga Europa; men i sjellva Frankrike, der de ännu ifrigast bearbetas, bafva så många systemer, hvilka alla på ett sjelfständigt sätt sökt lösa det ilcågavarande problemet, blilvit uttänkta, alt det fordrades ett eget arbete för att om dem gifva ett någorlunda fullständigt begrepp. Man öfverensstämmer endast i missbelatenheten med det närvarande tillstandet; men i fråga om sättet ) Ur ett i bokhandeln nyligen utkommet arbete: GOm Harrdtverksskrän, Näringsfrihet och Arbotets organisation, af J. Lundell, professor i administrativ rätt och nationalekonomi vid universitetet i Lund. Vi skole framdeles under litteraturafdelningen meddela en omständligare öfversihht af denna i hög grad förtjenstfulla afhandling, i hvilken författaren med ett äkta ridderliyt mod kastat stridshandsken åt skräsystemets många och ifriga förfäktare. På förhand kunne vi med trygghet försäkra, att boken förtjenar att köpas af hvar och an som huser något interesse för en af den ny