Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1846, sida 2

—— ———————————————— Semiramide, sjungen at såängerskan harmonierade inte med de rörelser, som de öfrige sångarne hade uppväckt. Man beundrade Catalani. man gjorde rättvisa åt styrkan af hennes röst, man häpnade ölver böjligheten hos detta organ, som trotsade de skickligaste instrumentalister, hvilka ej kunde följa henne i noggranhet och hastighet. Emedlertid hörde man henne utan annat interesse än nyfikenhetens. Man önskade endast att erfara upplösningen af det drama. som börjats vid piaot; man sökte att läsa i kejsarens ansigte resultatet af denna, som man secan kallade den musikaliska konspirationen. Efter concertens slut komplimenterade Napoleon den Italienska sångerskan för hennes röst och nethod. Kejsaren hade visserligen bade sina symjatbier och antipathier ibland konstnärer; men lan var för mycket upplyst att misskänna en förtynst, äfven om den ej var i hans smak; och pditiska beräkningar ingingo aldrig i hans behandling af personer, hörande till denna klass. Efer att sålunda hafva utmärkt madame Catalavi framför de öfrige artisterne vände sig Napoleo till dem och tillfrågade med befallande röst, hven af dem vågat att införa Mademoiselle ll i Tullerierna. Garat, som dessutom ej hade stort förtrende till sitt inflytande vid hofvet, kände sitt mod svigta. Crescentini ville då komma sin medbroder tll hjelp, men kunde ej finna sig: han framstammade nägra vtydliga ord, rodnade, förlorade contenance och lemnade alla i den öfvertygelsen, att han sjelf ur den brottslige. Kejsaren hade medlidande med haus förvirring. I detamma nalkades Stormarskalken. — Sie, vågade han börja. A Men Lapoleon afbröt honom tvärt. :