KORRESPONDENS. Stockholm den 24:de Aug. Som man sett af tidningarne, hafva de Statistiska uppgisterna, som alltid spelat en så stor rol, då frågan varit att aflägsna representationsreformen, äfven. nu gilvit en sorevänning ät justilie-ministern alt sordroja representations-kommillcens sammantrådande till medlet af nästinstundande November umnad. Det vore väl synd, att sedan vägra de flitize lelamåölerna alt fara hem öfver julen, med eller atugiastone utan respenningar och dagtraktamenten. Merkomma de derpå i Göje-månaden, så kan man väl hoppas, att jordmånen hinner bearbetas och vishetens frön utsas, innan sommarvärmen påkallar nya lerier; men skulle sedan skörden icke nästa ärs höst visa sig tillsceds, tällande, bar man. alltid att skylla på allmänna tankesättet, som ej år moget. Med ett ord: få vi nagot representationssorslag, så är det nästan ett lika stort underverk, som om vi skulle få ett antagligt. Äfven med de andra stora utlofvade resormerna ser det smatt ut. Stlats-departementen vänta nemligen på kommitteerna, under det kommittterna vänta på embetsverkens upplysningar och statistiska uppgiher; och så går tiden och så kommer den åttonde riksdagen efter 1810, för ate man för åttonde gängen kan sa höra, art de år 4809 utlofvade stora välgerningarne at Svenska folket visserligen af dess styrande önskas och beredas, men iche åro ännu särdige . att framlägga till Rikets Stånders afgörande. Den, som lefver, fär sel ö Under det, att, i enlighet med nu antagn praxis, bela statsmaschinen står stilla under sommarmånaderna (troligen ett vist försigtighetsmält, emedan: dess delar äro så illa sammansatta, bända och gnisla så förskräckligt, att de eljest säkert toge eld) roar sig imellertid folket här i hufvudsladen rätt mycket. Det synes icke sakna hvarken hofvet, den stolta egendomsadeln, embessmånnen, eller mili:ären, icke en gäng dei allmänhet temligean anspraksfulle offentligt lönade artisterne, hvilka alla lemnat det åt sitt öde. Det är rätt roligt att se, huru lätt man hjelper sig, allt detia förutan. Man hyr ett eller annat ängsartyg, som är ledigt mellan sina ordinarie transportfärder; man såtter upp en öppen danssaloug i en vacker park nägra mil från staden; man skaffar musik, en restauratör, nya kinesiska lyktor, litet bengaliska eldar, ocb låter folket färdas dit och dän, samt dansa och höra sång och musik för en R:dr riksgäld. På detia sätt ser man hundra till tuseotal skynda ut, alt tillbringa en belgdag, eller ofta en hvardagseltermiddag., Äfven inom staden och djurgärden hafva likartade tillställniagar sor ännu billigare kop, erbjudits ät folk af alla klasser. Detta har haft till soljd, alt de vant sig vid, om icke just att blanda sig med, så åtminstoae att ej genera hvarandra. Man fraterniserar med sin vis-avis, utan alt rynka näsan ät sitt grannpar; schawletten hvistar i dansen bredvid sidenhatten, styllgarneringen svånger om bredvid bomullsklädningen, ja man ser ofta landisolket deltaga i polkettel och galloppaden, midt ibland det granna Stock bolmssolket, och allt detta sker under en de tresligaste glådtighet, utan att man, såsom sout, på de så kallade allmänna assemkleerm, der blott så kalladt obåtire solke fick eutre, bör något tecken till gräl, slagsmål, ovett eler dylikt. Dessutom har här icke varit brist på resande artister, hvilka förstall att på billigavilkor locka till sig en temlig talrik publik, och i allmänhet motsvarat de åtaganden, till tvilka de sig utfäst. — Det danska sällskapet Jrices representationer äro i sitt slag mycket förtenstfulla, arrangerade och utförde med en smak som förtjenade, om jag ej vågar säga en Sättre, åtminstone en talrikare publik; men kanke hade begge infunnit sig om ej värman unser hela rötmånaden varit så tryckande. De rdan till