Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1846, sida 2

hunnit till sista kupletten knäppte hon likasom ofrivilligt tillsammans händerna, under det en tar, en värkelig pärla glänste i hennes öga och nedtillrade på hennes kinder. Hennes sorg tycktes smitta. Flere damer dolde sin rörelse bakon solfjädrarne, stormarskalken qväfde en suck i sit näsduk, Kejsaren sjelf sökte safängt at dölja sitt deltagande ; han ville visa sig ond, men i hans inre fanns endast medlidande; också blef han otålig öfver denna känslofullhet, som han förebradde sig sjelf. Efter sista kuplettens slut befallte Napoleon en kammarherre att återföra mademoiselle H till hennes vagn. I detta ögonblick framträdde Crescentini för att sjunga; — Napoleon, som önskade att hindra alla slags böner, antog en ställning af uppmärksamhet, som han sanligeu egnade denne sin favorit sängare. Nu skulle man trott att äfven NRalienaren nade töresatt sig att uppbjuda allt sitt bemödande, för att uppväcka kejsarens medlidande. Ingen röst kunde vara mera öm, mera kånslofull, mera rörande ån Crescentinis. Deuna gang hade han valt Romeos besvärjning: Ombro adorata! Uttrycket af denna passionerade sång, som tycktes hänförd af Önskan att mildra och beveka, blef slutligen segervinnare. Det var ej möjligt att motstä intrycket af denna säng, som mägtigt grep alla våra sinnen. Crescentinis röst gret som Romeo, hela hans själ förflyttades till läpparna. En sådan bön måste inverka på Napoleon. Madame Catalani kom efter sin landsman. Hon, som skulle utgjort aftonens glanspunkt, såg sig försatt i bakgrunden af den tafla, som Engenies episode gifvit lif. Bravoure-arian, Sa Regina de