Concerten på IILOfVet)). Stormarskalken med oroligt utseende latsade sig vara fördjupad i ahörandet af en aria af Gluck ur Orfeo, som Garat under tiden sjöng med en röst. som gjorde heder ät G...s omsorger och oroliga interesse. Sedan denne slutat, -ände sig Napoleon, utan att gifva något bitallstecken, til! stormarskalken, och fragade honom häftigt: känner ni denna qrinua? — Sire! svarade Duroc, med förlägenhet — Hennes namn? — Sire,.... det är möjligt att mitt minne bedrager mig, svarade denne ännu mer förlägen, Näväl, Sire! Efter Eders Majestät befaller det; hon år dotter till General il. Kejsaren bleknade, hans ögon blixtrade, Under tiden gick Eugenie lis namn som en löpeld från mun till mun genom salen, och förökade det interesse, som ahörarne erfarit vid hennes första upptrådande. Den unga flickan gick till piavot, hon förmådde knappt hälla sig uppe. Allas hjertan klappade; man delade hennes rörelse, och da hon började, hördes, mot den vanliga etiquetten, ett ofrivilligt sorl af bifall; til den grad voro ahörarne intagne af önskan att uppmuntra henne. Hvem vet? kauske var till och med kejsaren glad, utan att vilja tillstå det för sig sjelf, dä hon slutligen. småningom öfvervann sin rädsla. Hon hade valt Garats romance: Ni, som känner hvad jag lider! — Rösten, som i början darrade, antog snart det rörande uttrycket af en bön; — musiken var härlig, sångerskan skön och sorgsen, allt tycktes förena sig att gynna henne. Då hon tr EForteAttnaa A 108