INSÄNDT. En prest i F. pastorat skulle för en kort tid sedan, efter slutad tjenstgöring i R. kyrka, uppläsa ett protokoll öfver en ätta dagar förut i F:s kyrka hållen gållstämma, hvilket han ock gjorde, utan att, som annars vanligt sker med kungörelser med mera, stympa oeh förvånda; men i det stället vände ban sig till sockenombudet och lexade upp denne, för det han, presten oåtspordt vågat instämma i en af ell annat sockenombud vid den nämnda gällstämman begård sorklaring öfver hur långt skyldigbeten sträckte sig för pastoratets skattskyldige, i den fråga, som vid gållstämman förevar. Socknens ombud, en ensaldig och anspråkslös bonde, fann icke kyrkan vara den plats, der han borde. tillrättavisa presten för den skymf, som blifvit honom tilldelad, hvarföre han icke heller bestred den reservation, som af församlingen på prestens väldiga framställning, med underkännande af sockenbudets lillgöranden i saken, uppsattes. Hvad skulle väl presten gjort om någon på samma sätt förnärmat honom ? Saken var den, att det såg ut som om vederbörande velat dra en smula ihop den stora öppningen på den efter en gammal sägen bottenlösa prestesäcken. Ålskare af rätlvisa och oväld.