sig öfver våra hulvuden hvälsvande synliga himmelen, huru skulle den kunna genomtränga och utforska den andli ga och osynliga. Det nödvändigaste, det för oss mest vigtiga veta vi; men mycket skönt ocb härligt ligger ännu ouppdagadt i ett aflägset sjerran; mycket kunna vi väl också se eller skymta; men det är dock med den höga läran icke så förenadt och förbundet, som vi skulle önska. Med andra ord: i kristendomen, sådan som den nu kännes, ligger det sanna lifvets begynnelse, wen visst icke dess midt och långt ifrån icke dess fullbordan. Den är nog till själens ro och till vägledning för våra handlingar ; men det mesta af bvad menniskan skall förvärfva ligger ännu blott osynligt i densamma. Måhånda ligger också, för att nu lina en bild ur den synliga verlden, i magnetens gång och verkningssätt alla den oorganiska naturens lagar likasom förut angilna, symboliskt betecknade. Den år oss en vägledare på naturlårans vidsträckta ocean; allt flere hemligheter lära vi genom dess tillbjelp att känna; ja det är till och med möjligt, att vi uti dess rörelse liksom förnimme naturens bjertslag. Forskningens väg är mahända genom den öppnad; men det år ännu långt till dess ända, till målet. På samma sätt forhåller det sig äfven med religionen : det är visst, så visst, som den är sann, att den måste genomtrånga allt, att allt häntyder på den, att allt vigtigt både i himmelen och på jorden måste med densamma vara förenad ; men huruledes denna förening har uppkommit, buru dess bjertslag, dess pulsationer meddelas åt alla kroppens delar, det mäste vi undersöka; träget, men fritt och otvunget söka utforska: vi måste, genom att från alla möjliga synpunkter betrakta lifvet, lära oss att första, bvad som ännu för vår sjals öga uti den beliga skrift ligger sordoldt. Religionen skall då, så sannt som den är den ratta, visa sig såsom föreningspunkten, icke allenast lör det goda, utan äfven för det sköna och for alla högre sanningar. (Forts. följ.) A AKTRA