Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1846, sida 1

Mettray, stodo på denna tafla 162, af hvilka minga för 7:ude, 8:de, 9:de och 10:nde gången — allt lika manga bevis på ett ärslängt klanderfritt uppförande. Om Söndagarne hälles, efter gudstjensten, i lärosalen af en af de begge hufvudföreståndarne, i alla kolonisternes närvaro, rättegangssorhör på grund af afdelningschesernes och samiljesadernes afgifna rapporter. Ref. var åsyna vittne till en dylik session. De minsta förseelser ställdes under tilltal, t. ex. osnygghet, pratsamhet, lättja, m. m., och dock voro blott 15 eller 20 tilltalade. Deremot singo många offentligt beröm derföre, att de återburit upphit ade artiklar; af dessa tre bland sju derlore, alt de till förvaltningen aflemnat ägg, som de påträffat. En gammal trädgårdsmästare hos Hr de Courteilles berättade med rörelse, all då eleverne om sommaren arbeta i hans trädgård, röra de icke ett enda körsbär, äpple eller aprikos, äfven om någon af dessa frukter fallit ned pa marken. Barnens blick är fri och öppen; de svara utan all förlägerhet och visa den innerligaste kärlek för inrättningens föreståndare. Sinnet för musik vidmakthälles genom gemensam säng, såsom ett bildningsmedel för hjertat. Vid afgaendet från kolonien erhaller eleven kläder, och en plats, lämpad efter hans skicklighet, förskaffas honom; men kolonien stadnar hela är igenom i obehindrad kommunikation med sin skyddling. Ref. bar läst en mängd bref från sådana, som varit kolonister i Metiray och sedan blifvit flyttade till andra ställen. Ålla dessa skrifvelser andas barnets kärlek till sadren, broderns till brodern, i detta ords enklaste och ådlaste bemärkelse. De kolonister, som blifvit forsorjda på längre tid, äro i lärosalen antecknade på en särskild tasla. Bland de 200 afgångna utgöra: dessa öfver ettbhundrade.Sådan är en allmän skildring af tvenne ådle mäns förenade, rastlösa och åndamålsenliga bemödanden. be sköta vexelvis inrätiningens angelägenheter, spisa då på en simpel servis och i sällskap med påres de samille kalonisternas kost samt rädpläga under mältiden om saker, som röra koloniens bästa. Begge desse herrar äro rike män, som ega sköna, intill kolonien gränsande landtställen, från hvilkas fönster de kunna skåda det slitiga arbetet af dessa barn, som de ryckt undan lasten och förderfvet. betta är enda beloningen för alla deras mödor och uppolsringar. Men erkänna måste wan älven, art det är en skön belöning att hafva gjort sina såders bostad till en fristad för tusende vilseförda, olyckliga varelser, hvilka det s. k. civiliserade samhället redan så godt som vid deras födelse utstött till hunger, elände och förderf, för att sedan, såsom förbrytare mot detta samhälle, släpas till fängelseoch afrättsplatserna. Mitte deras esterdome djupt och allvarligt behjertas äfven af andra! Hvad ej få förmå uträtta, det han uträttas af många. Saknas icke vilja att göra det goda, förmåga, kraft dertill, åtminstone i pekuniärt hänseende, vet man nog icke saknas. em RR RR RR RR —L — Lr