likt fängelse, utan all slags sysselsättning. Ensamheten, tystnaden, enformigbeten — allt är egnadt att tvinga fången till allvarsamma betraktelser; öfverlemnad ensam med sina samvetssörebråelser, skall ban snart finna ett behof uti den enda förströelse, som är honom medgifven — Jäsning af bibeln och psalwboken.) För dem som icke för djupt hemsallit åt lasten och brottet, skall således cellfängelset blifva välgörande såsom en förbättringsanstalt; för de öfriga åter, hvilkas hjertas och själs lif stelnat i lastens afskyvärda form, skall cell-lifvet vara vida mera afskräckande, än vattenoch brödsamt fästningsoch spöstraffen, hvilka sistnämnde icke sällan af den förhärdade botven anses för en dubbning till tjufvars och skälmars ridderskap, hvarosver han yfves i kretsen af sina vederlikar. Bibeln och psalmboken i all ära, tror jag dock det vore klokare och åndamålsenligare, att i hånderna på dylikt folk, sätta någon populär afhandling om råltsoch sedeläåran; för att bereda vuraktighet åt de bättre föresatser, som ensamheten frammanat hos fångeu, bör man inverka på förståndet, men icke blot: på hjertat. i