uppstämde harmonimusiken den vackra ångbåtssängen af Lindblad: Sätt machin en i gång, Herr kaplen! och under musikens herrliga toner framilade det täcka ångsartyget öfver sundets vänliga vågor, hvilka endast krusades af en lätt sommarfläkt, styrande kosan emellan Tycho Brabes ö och Skånska landet. Efter 2!1, timmas färd voro vi vid Helsingör, och just som önglartyget närmade sig hamnen uppstämde den om bord varande musiken den danska flaggsången: Kung Christian stod vid hojen Mast. Nere vid bryggan hade redan värdarne och deras damer infunnit sig, för att emottaga de väntade gästerna, hvarforutan ett stort antal åskådare med ett lisligt Hnorrahl välsade dem vålkomne. Under kanonsalut från Jand lade ångsartyget till vid bryggan, vid hvilket tillfälle äfven alla i bamnen liggande fartyg slaggade. be resande landstego derelter och ledsagades af sina värdar till en lang rad dem afsbidande equipamer, hvilka sedan förde hela sällskapet af Danskar och Svenskar genom staden till det 3, mil derifrån belägna Egebksvang, bekant såväl för sin naturskönhet, som för den folkfest, hvilken årligen d. 28:nde Maj firades derstädes. Då det långa vagaläget passerade genom Helsingör, voro såväl gatan som fönsterna på ömse sidor fulla med åskädare. Vid de flesta landställen, belägna utmed den väg, de resande 10go, voro uppreste stänger, från hvilka Skandinaviens flaggor utbredde sina vackra, betydningsfulla färger öfver de skuggrika lundarnes och de omsorgsfullt vårdade trädgårdarnes rika löfverk. Det lag, så att säga, en glad festlighet utbredd ofver hela det sköna tjusande landskapet. I Egebeksvang var frukost arrangerad uti en till festliga ändamål derstådes uppförd byggnad, från hvars läktare en Dansk musikkorps hälsade de ankommande med den välbekanta sängen Kung Carl den unge Hjelte. Medan sällskapet frukosterade uppförde de tvenne musikkorpserne musik vexelvis, sålunda nemligen, att den danska utförde svenska och den svenska danska älsklings-melodier. Ester intagen frukost vandrade sällskapet, under tonerna al en munter marsch, ut i det grona, hvarest proprietär Lassen intog talarestolen vid boppets sten och i ett varmt tal helsade de svenske vännerna välkomna. Sedan talaren slutat, uppsteg theol. doktorn prosten Thestrup och tolkade i hjertliga ordalag de känslor af tillgifvenhet och vänskap, hvilka lifvade saväl de närvarande Svenskarne, som många af deras landsmän. Sedan man en stund vandrat omkring under de höga ekarnes skugga, uppsöktes äter de lemnade åkdonen, för att vidare derifrån fortsätta resan till det omkring 114 mil derifrån belägna kongl. lustslottet Fredensborg, dit ankomsten skedde omkring half toll. Saväl det vackra slottet som dess omgifvande natursköna parker stodo genom värdarnes försorg öppna för sällskapet, hvilket på borggården hälsades af den derstädes uppställda danska musikkorpsens toner, och då sällskapet lemnat sina vagnar, ledsagades detsamma upp i slottets praktfulla salar, der förfriskningar af alla slag kringbjodos. Just i den sal, der konungarne Carl den X och Fredrik den III sammanträffade, sedan den förre under loppet af sin segerbana under hårda vilkor dikterat freden för den sednare i Roeskilde år 4658, vandrade Danskar och Svenskar förtroligt tillsammans, tänkande på och talande om ett fredsförbund af vida större varaktighet, än det, som de nyssnämnde Konungarne, traktande efter hvarandras osärd, slutat. Salen är prydd af åtskilliga stora taflor, föreställande händelser från den tiden, och bland dem enaf det nyss omförmälta konungamotet. Med dystert allvar och främmande för den anda af frid och försoning, som genomflägtar den nya tiden, nedblickade de höga konungagestalterne öfver det glada sorl, hvaraf slottets salar och gångar gåfvo genljud. Från slottet vandrade sällskapet ut för att njuta af den behagligt inbjudande sknoga soam den vidsträckta narken erhiöd En ——— — —— —— —