I. Postoch Inrikes-Tidningar hafva låtit en anonym insändare uppträda såsom sorsvarare för olverstelojtnant Söderberg, hvilken i Östgötba Correspondenten, och efter den i aMinervadl, beskylles for att vara en väldig projektmakare i unisormsväg. Ur S. är dälskare af enkelhet och den största sparsamhet for kronans räkning samt en motstandare till alla kostsamma nyhesere, men han lärer fått skulden för andra: ty, säger insändaren: edet torde vara förklarligt, att en Ifråga, der så många, möjligen icke tilll sakens fromma, vilja halva ett ord medl i laget, får känning af detta mängarbete. 4 Då det likväl är He S., som i sin befattning inom krigskollegium har egentliga hestyret med beklådnaden, är det väl lätt lorklarlizt, att ban tages for hulvudet, så länge han bibehäller denna befattning. Gör han sig, emot sin ösvertygelse, till verktyg at andra, är sådant hans egen skuld. Hr S. har äfven i a Minervae låtit införa en förklaring, ati han ej uppgjort ritningarne till de sedan 1856 vidtagna unilormssörändringar; men icke en gang denna förklaring kan ändra vart nyssnämda omdöme. En annan posttidnings-Gdinsändaree, som atillsälligt varit bortresta, har mycket att anmärka mot a4Ntonbladets åktenskapslårad, i svaret på hans atredje ord om d:r Fahlcrantz och rektor ÅlImqvist. Insändaren synes vara en af dem, som tro, att äktenskapet är ett sakrament; och han besinnar ej att just genom denna ofverdrift blifva så mänga asakramentskadea äktenskap. Imellertid medgilves gerna, att vär tid ännu ej är vuxen att lagstifta för ett samhälle, der äktenskapets band lossläpptes och lemnades åt passionernas alla förvillelser. Aftonbladet. Ett sammandrag af styrelsens för vägoch vattenbyggnader berättelse för sistl. år lemnar upplysning om de husvudsakligasle arbetena i denna del, hvilka varit ganska omfattande. Man finner med nöje, att vigten af en planmässig ledning af sjöaftappningar m. m. är insedd af Regering och Ständer, och att anslag till sådana produktiva ändamäl börjar uttrånga de ändamalslosa dispositionerna till idel improduktiva. Ibland arå:tegangsmala finner man ett mot polisbetjeningen i Stockholm af nagra hosslagaregesåller väckt åtal, som visar till hvilken hög grad af våldsamhet och oförskämdhet, polismaktens underordnade väga gä, då det gäller den arbetande klassen. En recension af 4Åntekningar under en resa genom Tyskland, Belgien, Frankrike och England år 4845, af C. G. Ljungberga meddelas, och är temligen fördelaktig. D—agligt Allehanda fortsätter recensionen fl Två år etcu och har i V art. behandlat brochyrförfattarens yttranden om riksdagen och represeatations-resormen. Man finner här ånyo ut försvar för Regeringens neutralitet i repreentations-frågan. Skälen dertill äro rätt beynnerliga. aflon vara, säger Allehanda, alor fråsan helt och hället frammande. e Det vill säga: n så kallad ny Regering, som naturligtvis är rämmande för alla under den förra eller gama väckta frågor, skulle göra ingenting för dem, fven då de utgått från den stora pluraliteten f folket, hyllas af allmänna tänkesättet, belorra allmänna fördelen framför de enskilta ineressena, och utgör nationens vackraste hopp. etta är något mycket A la Guizot för att ej äga då la Sota, ty det vill med andra ord etyda, att en regering icke bör anse sig skylig alt respektera national-representationens belut och allmänna opinionens röst, utan att on sjelf satt förestafva, huru bon vill hafva akerna. Allehandas andra skäl, nemligen dailt et hvilande representations-sorslaget hade blifit afladt och framfödt al en förening utaf helt anIra politiska krafter än dem,som nu (under riks