lemligen obetänksamt, emedan det, med Ållehandas vanliga naivelet, alllsor vidrigt blottar en af det nya systemets arssynder: begäret att lysa med egna pasund, istället för att läta nationens stora erfarenhet och allmänna mening råda. De krafter, som sramsodt det hvilande representations-sorslaget, voro folkets valda ombud: Borgare-och Bondeständet, i förening med den liberala delen af Adeln. Visserligen glunkades det, under riksdagen 1840—41, att dessa krafter icke behagade thronfoljaren, sastän apparenserna skulle sauveras, och man hörde, alt det nya representalions-sorslaget ick sann gunst vid sin födelse. Men imellertid var det lagligen antaget till hvilande, för att vid nästa riksdag algoras, och just i följd deraf, att det uttryckte nyssnämnde nationens största och ädlaste krasters tänkesätt, hade det varit rätt lämpligt, att den under tiden på thronen uppstigne Konungen, med åsidosättande af enskilte diveraenser (ty han hade ju förut blott kunnat handla som enskilt man) då omfattat folkets vigtigaste sak. ÅÄlt inbilla sig kunna med Svenska folket, i denna tid, drilva genom en representations-resorm, som ej i formens enkelbet och andauns flärdloshet närmar sig till det Norrska folkets institutioner och på en gång afskakar ständsväsendet och byråkratiens tärande öfvermakt, är att förfärligt misstaga sig och Allehanda kan vara förvissadt, att fastän den vanliga sörtjusningskrisen vid regent-ombytet kunnat sorleda de kortsynta att tro, det andra krafter kunna lyckas att utverka en representations-resorm, än de, som 4840 gjorde det, blifver det dock dessa samma, och inga andra, som en gång komma att åt saderneslandet förskaffa den enda national representation, som kan göra det lyckligt, enigt och aktadt — man må nu sorsoka att neutralisera, bäst man vill. Litteratur-afdelningen af Ållehanda innehåller en recension öfver aLäran om den heliga kärleken, eller grunddrag till Moraltbeologien m. m. as Ernst Sartorius, öfversatt af C. J. Lundevalle, och den af Winterbladet en recension af a Enslingen på Johannes-skäret; al Emilie Carlen.c cbtt besok vid Shakespeares grase är hemtadt ur 44ugsburger Allgemeine Zzeitung. a Svenska Minerva meddelar en ytterligare kritik öfver Carl af Forsells statistik, 4:de upplagan. benna gäng är det i synnerhet den deri befintliga och af lektor Lenström utarbetade åkorta öfversigten af Sveuska Lilteraturens historia e, som är föremål för klandret, och nekas kan icke eller, alt detta är till en stor del vålförtjent. Ålven rättas ålskilliga i sjelfva statistiken förekommande felaktiga uppgifter eller uteglömde vigtigare lokaler, båndelser och personer. aOm snillena och deras kometbanore, är en insänd artikel, åsystande att visa, att dessa slags meteoriska väsenden icke duga till universitetslärares bet är ock ganska konsequent, att de konservative, som i sig sjelfve se dessa slags runda, tresliga och jemnrullande kroppar, som i oförändrade banor röra sig omkring den allena lysande solen, önska att i lärare-personalen se idel afbilder af de der trogna satelliterne, som gifva litet ljus åt det planetariska mörkret, och således heldre löredraga att folkets lärare vandra i månbanor. aProsessor Fryxells svar på professor Bergsalks recension i Freys fortsättes. I en artikel, kallad obenoch lumpsamlaresocieteten söker Minerva insinuera, att Aftonbladet icke omtalat den i några andra Stockbolmstidningar berättade besynnerliga ansökningen af lumpoch benhandlare i bufvudstaden, alt få bilda en särskild societet, emedan saken skulle vara en parodi på boktryckeri-societeten och dess nya stadga. Aftonbladet hade likväl, redan dagen innan Minerva utfgals, yttrat sig gillande om Handelskollegii afslag på denna ansökning. Minerva har reproducerat vårt yttrande om