Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1846, sida 1

hans embetssörvalining skulle vara underkastad det offentliga bedomandet. berföre ser man äfven under en demokratisk statssorsatlning så många utmärkta män, mäktiga andar och kraftiga karakterer , emedan merändels alltid den största förmågan biir utsedd och af det rörliga, offentliga lifvet framskjuten på skådebanan. Sjelsva partistriderna äro, i olörslappade statskroppar, endast att anse såsom helsosamma rörelser, hvilkas öfverskott af lefnadssriskhei på något sätt mäste silva sig tillkänna. Den lagsliltande makten blifver i den rena eller absoluta demokratien utöfvad af alla medborgare; i den representativa endast af folkets elektorer. berföre kan ock den absoluta demokratien endast vara lämplig för en på ett helt litet omräde samlefvande folkmängd, som tillika icke genom andra göromål är bindrad från de muntliga, nodvåndiga förhandlingarne! I den stora romerska staten var det alltid blottastaden Rom, som gaf lagar, och slafveriet, hvilket medgaf arbetets fördelning, lemnade den romerska borgaren tid att genom folktribunerna utöfva den politiska rätten. I dessas. ställe har i våra dagar boktryckarpressen till en del intrådt, så att; då befordrandet af de politiska interessena derigenom utan tidsuppossring blilver tillvågabragdt, slafveriet derigenom är vordet öfverslodigt. Till en demokratis sundamenlallagar hörer således framför allt de bestämningar, som angå den aktiva statsborgarerätten, i synnerhet om sättet for utöfningen af högsta makten ; huru många medborgare det fordras för att gilva ett beslut kraft af lag, samt om voteringen skall ske öppet eller medelst slulna sedlar — ty den mundlliga eller öppna omröstningen sorutsätter en för stor medborgardygd och lemnar ett för vidsträckt rum åt bestickningssystemen. Athens trettio tyranner fordrade öppen omröstning i areopagen, för att efter bebag kunna leda densamma ; tiomannarådet i Venedig, om vi ej missminne oss, lika så. — Då i demokratien medborgarnes jemnlikhet i alla hänseenden bör eftersträlvas, så måste ock, såsom hos de gamle, genom exempel och arfslasar arbetas på ett enkelt och sparsamt lefnadssäll, äfvensom ett öfverflödigt bopande af förmögenbet på några få händer bör undvikas. En så mäktig republikansk anda, som den, hvilken den nyare historien har att uppvisa, kände icke de gamle; icke eller den mångsormighet, under hvilken den ou uppträder. Ett bevis hårpå lemnar oss Amerika med sina under ett balft ärhundrade, eller något mera, bildade fria stälsförfattnivgar. Frankrike följde dernäst i kampen och återvände, efter stormiga omhvälfningar, år 1850 till den demokratiska formen, under hvilken blott ännu förvaltningssystemet och oredligheten i detsamma gilver rättmåliga anledningar till rörelsepartiets klagan. I Eagland fordrar wan sedan flere år allmän valrätt, ärligt sörnyande af parlamentet och sluten omröstDing, på det man med andra vapen, än dem, hvilka hitintills blifvit begagnade, måtte kunna möta den gamla stationära aristokratien. Detta är obestridligen demokratiska tendenser och icke blott en strid om materiella interessen. Dessa sistnämnda skola nog, efter kufvandet af den blinda konservatismen, belordras enligt folkets önskningar; förvaltningens missbruk, lagstiftningens och lagskipningens brister, de kyrkliga missförhållandena och öfverhufvud hela monopoliisystemet afslägsnas. Detta dock är icke möjligt så länge aristokratien, i besittning af nästan all jordegendom och rikedom, stär hotande emot det egentliga folket och under regeringsformens skydd. I Spanien, Portugal och Schweitz råder det väl ännu anarki och förbistring, men ur denna allmänna gåsning (vi äre fullt och fast förvissade derow) skall, förr eller sednare, ett renadt solkelement ånyo framstå och konservatismens, hierarkismens och despotismens drägg sjunka till bottnen. I Holland och Belgien låta tid efter annan demo