Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1846, sida 3

————————7 an -igte, och utropade med qvätd röst: Ghiraldina! TPararna, som runno från Eugeneögon, föllo på den olyckliga döendes panna. Tack! — sade hon med svag röst, O min Gud! Jag tackar dig! — begråten af honom! — har jag räl förtjent denna lycka! MM DET ÄR SKADLIGT, ATT AFSKÄRA POTATISKALEN. Det är på många ställen vanligt att afskära polaliskälen innan ännu posäterna äro mogna. bet är likväl ganska nalurligt, och genom komparativa försök stadfästadt, att potatiskålens afskärande, det må ske högre eller lägre från marken, tidigare eller sednare, alltid medför en stor förlust för sjelfva potatisäringen, och ju tidigare afskärandet sker, desto större blir förlusten. Mätte derföre ingen landtbrukare, om ock fodernöden blir aldrig så stor, i otid låta asskåra posatiskälen. Den fördel man bar af potatiskålen såsom foder, uppväger ingalunda den skada man lider utaf en derigenom förminskad skörd och försämrad potatis. Potatiskålen bör icke afskäras förr än den af sig sjelf börjar att torka, omedelbarligen före skörden. år den till denna tidpunkt åännu grön, så kan den torkas och begagnas som foder, serdeles åt får,