INSUNB. Till Bed. af Götheborys åttonde Uandelsoch Sjöfartstidning. Fullt och fast sorvissad om, att Red. icke förvägrar någon, hvars klagomål grunda sig på sanning och rätt, att genom Tit. blad vädja til allmänna opinionens domstol, får jag härmedelst anhalla om plats i först utkommande nummer af llandelstidningen för följande, på ovederläggliga fakta grundade relation: Den tI0:nde dennes blef jag af 2:ne holisbetjenter kallad att pasoljande dagen inställa mig i hårv. Poliskammare, för att ansvara för, det 5:ne mig tillhocigze hästkreatur, den 9:de i samma manad hl. 42 på natten, blifvit anträffade losgående och betande i den s. k. kungsparken. llindrad al vigtiga goromal, var det mig omajligt att på bestämd tid horsamma osvanbem. auktoritets kallelse; hvadan bolisbetje nlen Friberg, Lördagen den 18:de dennes, inlann sig i min bostad, för att, med bitr åde al en annan polisbetjent, inställa mig i Poliskammaren. Visserligen föreföll det mig högst underligt, att Poliskammaren, eller blott ett enda uteblilvande från min sida, fann sig befogad, att genom sina underordnade låta hemta mig till inställelse; men icke desto mindre losvade jag att genast infiona mig å ort och ställe som vederborde, med hvilket löfte Friberg ock ätnojde sia. kl. 13 7 på morgonen installde jag mig alltså frivilligt i Poliskammarens vaktrum och tillsade, att polisbetjeningen icke vidare behöfde söka mig, emedan jag på utsatt tid skulle infinna mig inför domstolen. — Efter att en stund halva uppehållit mig på stället ville jag gå ut, för att få mig litet frukost; men detta blef mig af polisbetjeningen forvägradt, på befallning al den person, som mot mig anställdt åtalet, nemligen polisgevaldigern P. Wikstrand. Jag förnyade slersaluiga gånger min begäran och soreställde de vaklhalvande polisbetjenterna, att, då jag nu så tidigt frivilligt insunnit mig, så borde de kunna vara ölvertygade om, att jag äfven en stund derefter sedan jag satt mig litet mat, skulle änyo inställa mig, for all undergå det förhör, i och för hvilket jag blifvit kallad. Till alla Uessa mina föreställningar svarade man blott att jag icke fick gå af stället förr, än min sak blilvit afgjord. En af mina vänner, som händelsevis var närvarande och åbörde denna min parlamentering med polisbetjeningen, erbjöd sig då alt personligen qvarstadna i mitt stalle till dess jag ånyo infann mig; men äfven denna borgen för min skyndsamma och säkra inställelse blef förkastad af polisgevaldigern P. Wikstrand, som tillika hos sina underlydande ytterligare inskärpte, att de ej skulle tillåta mig gå någorstälses. När jag då icke kunde afhalla mig från att uttrycka min förundran öfver detta despotiska och i min tanka snörrätt lagstridiga handlingssätt, blef jag af t. s. polissiskalen hotad med, att, om jag längre resonnerade, skulle jag ögonblichligen blifva inkaslall i Fmkan— Al Ilr llansson hade sullt allvar med denna sin hotelse, flick jag snart tillfälle att erfara, då en person med samma namn som jag, hvilken i något nödvändigt ärende hegaf sig ut på gården, af polisbeljeningen genast blef inskuflad i den kolmörka, osnygga och osunda cell, som befinner sig i poliskammarens vaktrum och är allmänt bekant under namnet Finkan.? Ett dylikt öde, jag såg det tydligt, afbidade äfven mig, och jag valde fördenskull den för mig ensamt återstående utvägen: att tiga och lida öfvertygad om, att hr politieborgmästaren Evert, om hvars rättvisa, kraftfullhet och opartiskhet jag läst åtskilligt i allmänna tidningarne, skulJe, då jag för honom berättade och styrkte förloppet af den mig öfvergångoa behandling, sillerkänna mig den upprättelse samt gilva polissiskalen Hansson och polisgevaldigern Wikstrom den tillrättavisning, som vederborde. Ut