Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1846, sida 1

älgärder såsom på frågan inverkande och för honom medförande betalningsskyldighet eller srikännelse. Götheborg å Lands-Contoret den 441:te April 1846. Carl G. Löwenhielm. A. S. Petersson. Härå erhöll Konungens Befallnivgsbafvande, under den 22:dre i samma månad följande svar: Till Konungens Befallningshafvande i Gölheborgs och Bohus Län. Sedan Kongl. Kammar-rätten utt skrifvelse af den 4 September sistlidet år, jemte tillkännagilvande att advokat-fiskals-embetet härstädes frånträdt sin väckta ansvarstalan emot landskamreraren 0. H. Holmgren i afseende på de 300 R:dr banco, hvilka befunnits balancerade uli räkenskaperna för de år 48350 Götheborgs och Bohus läns innevånare tillhandakomne undsållningsmedel, anmodat Konungens Befallningsbafvande att genom utslag sig ullåta, huruvida desse medel fioge alskrifvas, samt Konungens befallningshafvande under den 44 i denna månad begärt underrättelse om Holmgren blifvit af Kongl. Kammar-rätten genom utslag frikänd srån medlens återbetalning, eller om det till komme Konungens Besallningshasvande att i det meddelande beslutet rörande asskrilningen jemvål bedömma Holmgrens åtgärder, såsom på frågan inverkande och för honom medförande betalningsskyldighet eller srikännelse; så har Kongl, Kammar-rätten, i anledning af hvad konungens Befsallningshafvandes berörde skrifvelse innehåller, ansett sig endast böra meddela att landskamereraren Holmgren icke blffyit genom något Kongl. Kammar-rättens beslut från ifrågavarande medels återbetalande frikänd. Stockholm den 22 April 4846. Aug. von Hartmansdorff. J. A. Södergren. O. A. Tauvon. C. E. Ålander. S. M. Thom. A. W. Edman. J. A. Björkman. C.J. Fa han e hj el m.) Som man lätteligen finner, innehåller detta svar ingen annan upplysning, än den, att Herr landshamereraren Holmgren icke af Kongl. Kammarrätten blifvit från målet skiljd — ett förhållande, hvarom Konungens Befallningshafvande bordt förut vara tillräckligt upplyst, då Kongl. kammarrätten i sin skrifvelse af den 4:ste September 1845 uttryckligen tillkånnagifvit, att målet skulle behandles såsom en afskrifningsfråga. Konungens Besallningshafvande öfver Götheborgs och Bohus län bade alltså med bemälte mål ingenting annat att skalla, än att utlåta sig öfver, huruvida de på II. M:t Konung Carl XIV Johans befallning till sopphusinrättningen i Strömstad .öfversända 500 R:dr b:ko mätte i räkenskaperna afskrifvas, eller ej. Så uppfattade dock icke herr landshöfdingen m. m. grefve Löwenhielm saken. Han glömde helt och hållet, att han, uti ifrågavarande fall, var en den Kongl. Kammarrätten underordnad auktoritet; glömde lagens bud, glömde Kongl. Kammarrättens uttryckliga föreskrilt, att målet, sedan ban sig deröfver yttrat, skulle dess pröfning underställas: han satte sig den 26:te Maj innev. år ned på sitt domaresäte i landskontoret och skref följande, af t. s. landskamereraren herr A. S. Peiersson kontrasignerade utslag: — — — — — Ssom aslidne magazinsförvaltaren, Ekonomiedirektören Ingelman i lisstiden, enligt hvad hans afgifaa redogörelse för undsältningen efter 4850 ärs missvext utvisar, af under händer bafde allmänna medel utbetalt vnifrågavarande 500 R:dr banko, utan att hafva styrkt, att utbetalningen skett på grund af derom verhållne vederbörliga order, och herr landskamereraren O. H. Holmgren, som genom sin tjenstebefallning, såsom landskamerer, varit förbunden att vaka deröfver, att undsättningsmedel i redogörelserna icke balancerades utan behöriga verisicalioner, hvartill Hans Excellens Grelve vaf Wetterstedts enskildte, af bem. herr landskamerer åberopade, bref icke kunna hänföras,