Kammarrätt inom Trettio (30) dagar tran bårål verhällen de KeC. — — — — — — Ar och dag som förr skrifne stå. Carl G. Löwenhielm. A. S. Petersson. Detta utslag lät herr landshöfsdingen m. m. grefve Löwenhielm till härv. Magistrat öfverlemna, för att kommuniceras herr landskamereraren 0. H. Holmgren. Ått denne icke skulle låta sig nöja med den godtyckliga och lagstridiga åtgärden, var lätt att förutse, och under den 26:te sist. Juni afgaf älven bem. herr landskamerer till Kongl. kammarrätten en besvärsskrift, så lydande: Tull Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Ralt. Med Konungens Bessallniagshasvandes utslag af den 26 sistl. Maj, hvarigenom jag, i egen: skap af landskamererare, blifvit dömd betala en kongl. gåfva, stor 300 r:dr b:ko, kan jag vingalunda åtnojas, så vida jag icke, med uppvoffring af min lagliga rätt att mig försvara, skulle vilja lemna mig till pris ät en otillbörlig maktutöfning, hvilket dock icke står tillsammans, hvarken med mina grundsatser, mitt sätt att vara eller att handla. Jag nödgas alltså hos kongl. kammar-rätten vj förberörde utslag söka en rättelse, hvilken hör blifva desto lättare vunnen, då konslkammar-rätten meddelat en föreskrift, som vpordt bafva föranledt sakens behandling på nelt annat sätt, än nu skett, om herr landsnofdingen m. m. grefve Löwenhielm ställt sis samma föreskrift till efterrättelse och endast gjort hvad honom såsom landshöfdinge tillhörde. llerr grefven och landshöfdingen har sästal sig dervid, att jag icke sillsett det de utbetalte omedlen voro behörigen verisicerade och icke veller, i rätter tid, vidtagit åtgärd för de obehörigt utlemnade medlens godtsörande. I sorra alseendet får jag odmjukeligen sorklara, att jag i sanning icke begriper hvad berr grefven voch landshosdingen menar med verilication, venär det ej skäligen kunde fordras mer, ån vexellencen Weuerstedts skrifvelse för ubedalningen och vederbörligt qvitto, att den i verkvligheten ägt rum. Dessa verificationer finnas vid handlingarne. Åit jag vidtagit all den åtgärd, som varit nödig för ersättnings vinnande, har advokats-fiskals-embetet i kongl. kammar. rätten nyitsordat. och jag åberopar, till fulltygande vaf ett sädarst förhållande, såsom vitinen, herr oeneral-adjutanten m. m. baron Fleming samt herr keneralen och s. d. landshöldingen m. m. Etentjelm, hvilka båda, före herr srelve Löwenhielms tid, fungerat såsom landshöfdivgar vinom hinet. Om obehörigheten at utbetalninPoen tillkommer mig icke alt asgilva något yttrande, ty den skedde till underdånig åtlydnad af konungens nådiga befallning, gifven genom exellencen Wetterstedt Om herr landshöfdingen grefve Löwenhielm med uppmärksamhet läst konsl. kammar-råttens skrifvelse af den 4:ste Sept. sorlidet är, hade berr grelven och landshöfdingen säkert sunnit, alt jag icke deltagit uti anordningen, hvarigenom de ifrågavarande 300 r:dr b:ko, på Konungens nådiga befallning, blisvit förskjutne utaf creditivmedlen och derefter an. vände till uppköp af spannemal för fattige i Strömstad. Herr gresven och tandshöfdingen hade vidare funnit, att, sedan advocat-fiscalsembetet förklarat, det jag icke åsidosatt någon på mig ankommande åtgård, och kongl. kammar-råtten dervill låtit bero, så ägde ock herr grelven och landshöfdingen icke eller rättighet, att, emot 24 mom. uti landshöfdinge inslruchlonen, jemförd med kongl. kammar-rättens instructioner af åren 1814 och 1851, göra sig tll domare öfrer landskamereraren. paå grund bäraf, yrkar jag alltså ödmjukast upphäfvande af berörde utslag; men det är ej nog härmed. Herr refren och landshöfdingen bör bringas till besinning huru, påkostande det måste vara för en underordnad embetsman att försättas i den positiva nödvandigheten att försvara sig mot sm närmaste sv. — 7 7 2 7 2— — Per 1 NN — — —0— —— mAi IO — —— —— ———