Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1846, sida 1

rm mm ÖH —— —p— —— T— n— — — —paf r — — s—— g2I——————— ——— —— — AR — —— A— Ai:::OO— Aii55— sörbi solkmångden helsades de kunglige med höga och lisliga hurra-och lesverop. Kl. omkring 10 satte sig det festliga tåget under ett bländande sken från 200 facklor i rörelse, anfördt af lärer G. Borgaard och C. Ploug. 1 spetsen för detsamma gick ett af nära 409 personer bestående sångarchor, så ordnadt, att fyra gingo i hvarje led och bvartannat led bade en fackla på hvarje sida. Uvarje stämma hade sin särskilta fana. Ånkomne till platsen, uppställde sig den stora sångarchören, som var sammansatt af det Skandinaviska sällskapets, handwerkarnes, lisjägarnes, typogralernes och studenternes sångföreningar, med sina svajande sanor i en halfcirkel framför slottstrappan, under det att sackelbärarne och de andra deltagarne i festen ordnade sig bakom densamma. Efter att inbjudarne, såsom en deputation, med konserensrådet Örsted i spetsen hade erhållit audiens hos de kunglige och underrättat dem om afsigten med deua sesltäg, trädde begge konungarue, ledsagade af sina gemåler, ut på trappan, hvarefter sängarchören afsjöng söljaude al kandidat C. Ploug (en at Födrelandets redaktörer) sörsauade, al H. Rung i musik satta sång: Held over Nordens gamle Odelsgaard, Af Fjelde bygt og hegnet ind af Graner, Mens Blomsterhaver, lig en Flok af Svaner, Paa Havet gynge sig derundenfor; Af btanhe Jökter er dens Höisal takt, Og Hekla voldigt som dens Arne flammer; Af Malm den gjemmer nok i dybest Kammer, Og gylden Rughåst er paa Tillie lagt. Held over Brödrene, hvis Arv den blev Som leenge slet sorslod sig paa at dele For Iver fik Sit, men Alle dog det Hele, Og Blodets Röst dem Vilherlagen skrev. Nu snoer sig Vonskabs Blomst om Murens Rift, Og Frenders Kraft med Froenders sig forbinder At smykke Hjemmet op med nye Minder Om snildrig Daad og dristig Aandsbedrift. Held over Eder, höie Suyrismoend! Som sattes der paa storke Drotters Sceder, At voerge og forynge graanet Hoeder Oq före frigjort Slegt mod Maalet hen. Vi veed det vel; Guldkronen er e let: Stöt Jer paa Folkets Skuldre! — de er suerke — Lad RBet og Sandhed vare Skjoldets Mocerke! O, gjör til Sandhed det, da gjör J Ret! Hil vore Jer i Sjölunds Sommerpragl, Hvor mildt hvert Blad om Fred og Glcede suser Mens Öresund mod begge Kyste bruser Et listigt Qvad om vaarlig Folkepagt. O, her skal uformerkt et helligt Baand Til enigt Samsund Eders Sjelt knytte! Og det skal tre Nalioners Bön beskyllel Og det besegles skal af Nordens Aandl Derefter framträdde deputationens ordförande, konferensrådet m. m. H. C. Orsted och höll följande tal: Deres Majesteter! Uöje Konger! Den Festlighed, som nu bersker i de kongelige Haller, udbreder sig ogsaa til Folket. Det hilser med Glade Nervercisen af den edle Nabokonge, og er opfyldt af de venligste Folelser for de Folkeferd, som fik ham til Overboved. Med Gru ser vi nu hos os tilbage paa den lange Rektke af Åarhundreder, da mörke Tiders Taager skjulte de Fraendskabsbaand, hvormed felles Afslamning og felles Sprogskat sammenknyttede Nordens Folkefterd; og vi have Vidnesbyrd nok om, at disse Fölelser broderligt deles al Frenderne hinsides Sundet. Alle Nordboer vilde vere utröstelige over denne lange Miskjendelse af saa dyrebare Forhold, dersom de ikke heri havde delt Menneskeslegtens almindelige Lod, ifölge hvilken Nationerne skulle kempende udvikle deres Kretter, indtil de hava havet sja til en Dannelse ao iadvarfeas