Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1846, sida 1

så göra nya försök. Plöisligen öppnas nu de hittills så strängt tillslutna fängelseportarne, för att insläppa en hemlig utskickad. som väl var fängens oukel, men äfven en anhängare af Appa-Sahib, rajahns bror, som man lofvat thronen, så snart den blef ledig. I öfver 14 dagar gick denne agent fritt ut och in hos Govind Rao, derpå lemnade han honom, för art öfverlemna regeringen ett papper. som innehöll en upprigtig bekännelse af alla de förseelser, statsfangen skulle hafva gjort sig skyldig till. Efter denna fö: klaring sättes han i frihet, 10 dagar efter Pertaub-Sings afsåttning ; men när man nu sporde honom om denna sammansvärjning, om hvilken ban kunde tala fritt. utan att befara att skada sig sjelf eller den fördrifne fursten, gapskrattade han at densamma. Icke nog härmed. I Juli 1845 insände Govind Rao en egepbändigt undertecknad ansökan till direktörerne, i hvilken han förnekar att nägonsin hafva skrifvit den der förklaringen ; om en sammansvärjning, säger han, har han aldrig hört talas och förklarar, att styrelsen i Bombay föresatt sig att störta hans herre, kosta hvad det kosta ville. Det låter ännu tänka sig ett sätt. på hvilket brittiska autoriteternas uppförande kan råttfärdigas, Öfverstelöjtnant Quans och styrelsen i Bombay kunde möjligtvis låta bedraga sig af de falska visinen. som fräckt uppträdde med falska beskyllningar emot Pertaub-Sing, och antagit deras lögnaktiga berättelser för sanna. Antager man att förhällandet varit sädant, blir residentens uppförande icke längre brottsligt, utan elakt och dumt. Men kvarför fängslade han rajahns tjenare, utan att underrätta denne derom? Hvarföre har man icke tillätit den anklagade att försvara sig? Hvarföre har man nekat att