Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1846, sida 1

Eevy af Stoclaholmas-TidmäåmgarnePostoch Iurikes-Tidningar hafva lemnat rum för en insänd artikel, kallad: on liberal skråförfatining; och som utgör en jemförelse mellan den gamla (4720 års) skråordning, samt en ny, med begge statsmakternas, Konungs och Ständers, förbigående, af de liberale d. 22 April 4846 gillad och antagen?, hvarmed menas en ordningssstadga för boktryckeri-societeten, som blifvit uppgjord af hufvudstadens boktryckare, hvilken meddelades af Aftonbladet sist. Tisdag, Vi vilje tillsvidare uppskjuta vårt omdöme öfrer densamma; men bvad vi genast anse oss böra yttra är, alt vi anse alla dylika föreningar, societeter, gillen, m. m. på det hela stridande emot de begrepp om lagliga sorhällanden i allmänhet och fullkomlig samhållighet, som vi anse vara tidsandans syftning. Om man blott skall ifra mot de gamla skrä-och korporationsbanden för att uppmuntra tilldragandet af andra, nya formella band på arbetet och den individuella sriheten; så se vi ingen nytta af hela det skrytsamma strälvandet. Tvärtom se vi då ett fält öppnas sor nägra individers egennyitiga förslagenhet, i stället för en allmänna fördelen noga pröfvande lagstiftniogs beslut; Men vi återkomme en annan gång till detta ämne En bliek på partierna wnder den s. k. frihetstiden har natorligtvis numera intet värde, utur historisk synpunkt, ty den upptager blott kända förhållanden. Den får således hela sin betydelse af det motiv, till följd hvaraf rikets ofliciella blad nu befattar sig med ämnet. Detta åter kan man ej med full visshet se, förrän artikeln nätt sitt slut, hvilket, som man vet, i den olsiciella verlden kan dröja ofantligt länge, eller ock i största hast slutas med en nyck, knyck, ryck eller något annat dylikt. Nog af: det lönar ej mödan, att ännu grubbla på saken. Det enda märkvärdiga är, att denna djupt begrundade artikel sammanfaller i tiden med de nya borgerliga grå hattarne och de nya militåra mössorna. Man skulle nästan kunna tro, att de, som leda moderna, unisormsforändringarne och det officiella bladets tankegång, hafva för afsigt att äterföra oss till hattärnas och mössornas tid, om de hafva någon. Men bvarsore beskylla dem derför? Låtom oss tro, att de hafva ingen; det är det troligaste. Asfstonbladets granskning af striden mellan Geijer och Fryxcll om aristokralfäördåmandee har väl i det hulvudsakligaste afslutats; men ett tillägg synes komma, alt ännu utveckla densamma. Nekas kan det ej, att denna granskning är lika sträng som rättvis. Eo insänd artikel motsvarar sin rubrik: Några oförgripliga ord om förslagsratt och befordringsrätt till civila tjenster. Den visar, huru man i sednare tider helt och hållet gått ifrån grundlagens anda, att alla befordringar borde ske efter sortjenst, och infört ett godlychlighets-system, som ock länge varit orsaken till våra embetsverks försämrade beskaffenhet. — En rättegång om eftertryck af en karta öfver Götha kanal, utgör ett vigtigt prejudikat. En högst märklig fråga om intecknings besltånd synes äfven ega iuteresse, såsom bevisande, huru det stått till med den högsta domaremakten, för 25 tll 50 år sedan; och i detta afseende kan man gerna begagna det bekanta omqvädet: liksom förr går det ännu. Hvad likväl, efter 27 års tystnad, i laglig väg skall kunna vinnas, kunne vi ej inse, då fräga är om en högsta domstolens dom. Dagligt Allehanda omtalar en rätt besynnerlig utnämning, som lärer skett för någon tid sedan, men ej varit synlig i det officiella bladet. Det är en ung sfriherre Knut Bonde, som aldrig varit mer än underlöjtnant vid Smålands husarregemente. men sum fått vn.