Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1846, sida 1

ten i Warbergs tullkammaredistrikt, Lieusenanten D. E. Liedberg, directe hos Kongl. Generalullstyrelsen söker kustsergeantsplatsen i lIlalm, slads tullkammaredistrikt efter framlidne Lieutenanten v. Ekenstöen, så anser jag mig böra göra det tillägg till mitt ödmjuka memorial al den 25 sisll. månad, att, i alseende på Liedbergs competence, jemförd med de sökandes, hvilka inom satalieiden hafva här i samma afseende sig anmält, anser jag Liedberg böra tillÅkomma första rummet å förslaget 3), då i beråkning tages den verldsersarenhlet och den anvåndbarhet för tullverket, som ban förvärlvat genom militairtjenst, så väl inom som utom sriket. Detta vitsord för Liedberg har jag ansett mig böra hafva äran algilva, sedan ban af mig begärt utlåtande härom till Kongl. Generalr ullstyrelsen. Götheborg af Tulldistrikichessembetet den 25:dje October 1845. Elter förordnande I. af Ekenstam. e. s. J. P. Hård. Det är denna speciella välvilja, öfver hvilken ll:r t: s. distriktchesen låter sin t. s. sekreterare i dennes svar på våra frågor, skryta. Den speciella välviljan? från hans sida kunde dock alltför gerna hafva uteblilvit. Löjmant Liedberg hade redan, dagen förut innan den gjordes, blifvit af Kongl. generaltullstyrelsen numnd till erhållande af den af honom sökta kustsergeantsljensten, tvertemot hvad öfverste Ekenstam i sina bref till HA:rr LViedberg och kuylenstjerna yitrat 4) i Nå hvad tycker Red. af Medborgaren nit om sin klient? fHafva vål våra mot honom i detta fall gjorda anmärkningar varit orättvisa? llasve vi gjort oss förtjenta af de anathemer, som bemälte Red. i sin tidning ljungat öfver oss? kan den sägas vara en man af ära, hvilken den ena dagen säger att hvitt är hvitt, den andra alt det är svart, den tredje att det är grått, och den fjerde att det svarta är rosenfärgadi? — Vid Gud! en sådan ära är, i vår tanka, icke ens värd att bäro på fickan, långt mindre att gå och gälla såsom ett moraliskt hedersdiplom medborgare emellan. Vi erkänne öppet och ärligt, att vi mången gång med allvar och stränghet gisslat öfverste Ekenslams därskaper; med vi ängre det icke: längt snarare skulle vi gräma oss öfver om vi med tystnad åsett detsamma, och vi skulle blygas, om vi, i likhet med Medborgaren, lälit oss af partiskhet forledas att laga hans försvar i en sak, som vi icke voro fullt beminastadde uti och der vi endast kunde grunda våra åsigter på de skelva, ensidiga och vrångda upp, lysningar, som han sjelf genom sina tjensteandar benagade hviska i vara Öron. 5, Att äfven 3) Jemsör härmed hrefvet till löjtnant Liedberg N:o l äfvensom handbrefvet till kapten Huylenstjernu! 1) En mera påtaglig och iögonfallande dementi kunde generaltullstyrelsen aldrig gifva öfrerste Ekenstam, utom måhända den, då bemälte styrelse till öf. veruppsyningsman vid Halmstads tullkammare, tverlemot h:r Bheenslams förslag, och utan att ges näst underrätta honom derom, utnämnde en e. o. kammarskrifvare vid kongl. tullverket i Stockholm. i 3) Allt, hvad Medborgaren, till sin ursäkt i detta fall, kan anföra ; är : att enligt Kongl. generaltullslyrelsens cirkulär af den ö:rle Aug: 1825, jemfördt med 8:nde gin af tulldislriktchefsinstruktionen af den 8:de Juni samma är s(uml Kongl. jenslgörinhsreglementel för tullverket af den A:ste Okt. 18531, ansökningarne borde hafva varit till distriktchefsembetet inlemnade 30 dygn efter den dag, då tjensten genom v. Elenståäens dodliga frånfälle blef ledig, och att öfverste Ekenslant alliså hade j uridisk rätt utt återsända desamme, nar de tvenne dygn efter denna tid till honom inyingo. 2 ss 1 22 AA