Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1846, sida 1

tillkännagifvande, alt Skandinaviska sällskapet förärat hans medförda bild åt Hvens innevånare, all i deras kyrka uppsätlas. För denna gålva tackade församlingens pastor å öboarnes vägnar. Professor Thomander, af Orla Lehmann presenterad för de närvarande Danskarne, emottogs vid sitt uppträdande med ett lisligt hurrab. I ett föredrag, hället i hans vanliga braftiva stil, uttryckte talaren på ett ställe en alldeles olika åsigt mot den förra talaren om uppresandet af en minnesvård, hvilket Brahe sjelf, ehuru fåfängt, försökt, då han byggde sitt herrliga Uranienberg, af hvilket numera knappast något spår var öfrigt. Jag tillhör en sparsam nation yttrade talaren, der sådana företag ej kunna åstadkommas; dessutom är en stor mans minne sådant, att det ej kan nedrilfvas med väfvarne: det är skrifvet icke på jorden, utan i bhimmelen?. Med professor Thomanders tal slutades Tycho-Brahe-festen, icke utan en viss liten efterkänning af. konflikten i de begge talarnes meningar. Efter den egentliga festen tillbringades aftonen med sånger och musik, som omvexlade med hvarandra i trädgården, jemte några kortare tal, egnade Sveriges och Dannmarks koDuNgar, det förra af Orla Lehmann och det sednare af Thomander, samt ett för Norrige al Ploug, alla beledsagade af hurrarop och sansarer. Omkring kl. 8 hörde man ropet til Skibs til Skibs! och tillsölje deraf satte sig Danskarne i rörelse att lemna trädgården. På ålervågen gjordes ännu ett besok på Uranienborg, der tal hollos af kandidat Ploug och mager Slturtzenbecker, till en del i Skandinavisk syftning, och hvaruti den förstnämnde, bland mycket annat, uttryckte den onskan, att Hven oftare skulle blifva en mötesplats för Svenskar och Danskar, till befrämjande af en blilvande Skandinavisk förening. Åter skallade ropet til Skibs!, och Danskarne aftågade. Så slutades denna trehundraåriga minnesfest. Total-intrycket af ett sådant möte, som detta, är svårt att bestämma; iden derlill utgick helt och hållet från danska sidan, och som någon inbjudning till Sveaskarne att bivista densamma ej utgått, var man i ovisshet om på hvad sätt man dertill kunde bidraga. betta oaktadt hade man varit betänkt på, att äfven från Svenska sidan egna Tycho Brahe en minnesgård, hvilken dock, i anseende till det inskränkta utrymmet och d pas följande trångsel, måste inställas. Tankan att göra IIven till en ofta besökt mötesplats for de tvenne gent mot hvarandra boende folken, är både rigtis och vacker. Riglig i det afseende, alt yttranderåätten der är fri; vacker, emedan llven ligger såsom ett litel Atlantis och ser med samma vänliga blickar al Seland som åt Skåne, ty begae ligga hennes hjerta lika nära. Hvem vet? Kanske sag Tycho Brahe redan på sin tid, när han i den stjernklara vatten från sitt observatorium läste den skrift, som i stjernorue satt,? att de tu skola varda elt: au Skandinaviens själ en gang skulle vakna. Å.