Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1846, sida 1

—r— teve —— för hela Svenska folket att böja knä för det storverket. i Eu fortsättning af artikelloljden: dom Nationalmuseumo erbjuder en mängd betänkligheter vid dettas anläggning på den s. k: aKkyrkholmeno, och hvilka synas så välgrundade, att man verkligen maste beklaga, om Regeringen later beslutet derom sullbordas. Besynnerligt nog vore det dock lika ändamalsvidrigt, om man antoge artikelförfattarens eget förslag; ty att uppföra Museum på Helgeandsholmen blilver mycket kostsamt och medför en unngd förändringar i bofs stall-byggnaderna, m. m. Det är märkvärdigt, att man ej kan besluta sig till att antaga den ypperliga llumlegårds-lokalen, eller ock inköpa tomter på Norreller Sodermalm, der tillräckligt utrymme, såsom det af uovärdiga personer berättas, finnes för godt köp. Slu.ligen finnes redan en tjenlig bebyggd lokal lor åndamålet, neml. det stora hotellet på Brunkeberg, som upptoris af IllUrr Nordenfalk och Staöl von llolstein. Detta utbjudes nu, enligt bref från Stockholm, för 250,000 R:dr b:ko. Det kunde gerna inrymma hela museum, och då besparades för staten af de anslagna 500,000 R:dr mäbända 430,000 till 200,000 R:dr. Dagligt Allehanda bar på sitt vanliga sätt varit ute på spar-jagt efter byem som skrifver våra tidnings-revyer. Det har likväl; såsom vanligt, äfven denna gången drifsvit på ba kslag. För det att vara revyer olta räka att ofver vissa tidningsuppsatser innehålla omdömen, som icke fallit Allehanda på läppen och hvilka i åtskilliga hånseenden öfverensslamt med de äsigter, som vär Siockholms-korrespondent uttalat, derlore påstar Allehanda nu, att de helt och hållet redigeras af bonom. Man skall verkligen lida af en sådan kortsynthet som den, hvilken Allehanda-redaktionen i mer än ett fall adagalagt, för alt kunna drisva en så absurd sats. Eller tror Allehanda det vara omojligt, att åsigter hunna likna hvarandra, utan att vara sramstallde af en och samma person? Delar icke Allehanda sjelf i många hänseenden samma åsigter som dess QWin verbla do; men aldrig har det fallit oss in att påstå, det Allehandas samitlige i sak öfverensstämmande politiska uppsatser redigeras af Herr Dalman. For öfrigt tycke vi, att det på intet säll angar Allehanda hvem, som förfaltar vare sig revyer eller andra artiklar i vär tidning, då Redaktionen alltid ansvarar för desamma. vi halve icke det ringaste emot, all hulvudstadspressen vederlägger våra upprilter, kriticerar vara äsigter, nagellar vara uppsatser, o. 58. v. — allt detta tillhor den politiska och litterära ytranderåtten, och en upplyst allmänhet skall derigenom bäst sättas i tilltalle att bedoma antingen vi eller våra vederparter hafva rätt, samt säkert värdera den, som sannt, upplyst och fosterländskt uppfattat och bunsequent sullloljer sitt publicistiska kall. Men så länge Allehanda icke strider med ärliga vapen, ulan haller sig till person, i stället lor sak, så kan det ej från vär sida vänta sig nagon fred. Vi hafve derföre äfven i Tisdagsnumret al var tidning infort den förklaring, som var borrespondent till oss insandt; ty da Allehandaresahloren stuckit sin nåsa fram der, hvarest han ej bade alt gora, har han allsicke nagot skål att beklaga sig ölver näsknäppen. En ointresserad insändare af en artikel : om den nyd förfallningen för jernhandleringen? , umgar, liksom Altooblader i dess sista artikel i samma ämne, ifran den åsigt, alt den sSladgade tillverknivgsfriheten är ett sa stort steg, att man bör vara tacksam mol den styrelse, som beredt landet en sädan lycka, o. s. v. Det är verkligen löjligt att se prosningen af en allmän styrelseåtgärds detaljer goras sill en otacksamhet, och att nu åter få skada den s. k. lihperala delen af bufvudstads-pressen rigligt a la Glanskaren ansäkta enhvar, som Vägar yrka, att man bordt utsträcka em princip till full allmänlighet; i stället for ätt hulvudsakligen lata den sålla blou för de redan privilegierade. Ilvem — —— — — — —