Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1846, sida 1

gilna den nya Styrelsen, samt städse kraftigt understodt densamma mot de hittills uppstådda oppositions-tidningarne Minerva, Den Konstitutionellee, Dagen Åc., hvilkas hackande och gnalande på Reg:s åtgoranden i en hop eländiga småsaker varit föremål för förstnämnde tidningars både barm och ogillande. Man tyckes emedlertid nu börja att blifva mer otalig och fordra att få veta något mer, än alt Regeringen vill, mer än att hon önskar förbättringar; man vill med ett ord se, innan man tror, och blicken är saledes nu med en strängare uppmärksamhet, än förr, fästad vid Regeringens handlingar. a Jag srägar nu, om jag icke i anledning af denna oväntade öppenhjertighet om Landsortspressens opinion, ifrån Allehandas föregående puffande for nya regimen med skäl kunde nedskrifva, bvad som finn:s sagdt i Handelstidningen den 50:nde April, och om ej det kränkande anfallet emot mig fullt ut berättigade mig att svara i samma ton? Eller hvad berättigar Hr Dalman, att i sin udning börja dylika anfall, utan au befara, att sjels få uppbära följderna deral? Den, som gilvit sig i leken, får leken tåla. Vill Hr Dalman fara ut i personligheter, får ban svälja sådana tillbaka. Ått försöka, vare sig af egen drift eller på uppdrag, att nedtysta dem, som icke vilja uppsända rokofler för makten, förr än de sett att denna verkligen motsvarar sina pligter emot nationen, tidsandan och upplysningen, det hvarken får eller skall lyckas. Svärare strid år i det afseendet genomförd, än med honom, och den skall ock hädanefter uthällas. En tänkande allmänhet skall nog veta, att rätt bedömma dessa försök; dess utslag gilves i rättan tid. Förgäsves skall Hr Dalman förnya Biets? och några andra vederlikars röle, att ur orena bevekelsegrunder motivera en af ren sosterlandskånsla ledd opposition emot all makt, som ej vill uppriktigt handla i mensklighetens , frihetens och rättvisans anda, utan stödjer sig på sjelftagna prerogativer och inbillade rättigheter. — Liksom all oombedd tjenst vanligen sorsmås, undanbeder jag mig hans medomkan för mina enskilla missöden. Jag har aldrig beklagat mig deröfver för någon, och kan tryggt säga, att det enda, det sväraste missöde, som kunde drabba mig, vore att upplefva den dag, då Svenska tidaingspressen allmänt blefve så opålitlig, så utan kraft och oesterrätllig, som Dagligt Allehanda under de sednast förflutna ären varit. Och härmed slutar jag all enskild kontrovers i tidningen med Allehanda-redaktören, likgiltig för hans omdömen, och förvissad, att den läsande Allmänheten bäst skall skipa rätt oss emellan.