SedCfuC ATTILA 1111 U1117—142147—7—47 na sin besattning. (Correspy — ——— — AA — U Ch EI E UHZ Åb kk GC. Så väl genom bref från Halland, som genom trovärdige resandes berättelser, bar till vår kunskap kommit en tilldragelse af så upprörande beskaffenhet, alt man långt förr skulle tro densamma hafva egt rum i godlyckets, hnutpiskans och ukasernas land, än i ett samhålle, der menskliga lagar värna och skydda så väl den fattige underlydande, som den rike och mäktige busbonden. Se här i korthet förloppet af denna tilldragelse, sådant som det för oss blifvit berättadt: På ett herregods i norra delen af Halland hade bönderne, som lyda under detsamma, blifvit af inspektoren anbefallda att dagligen verkställa ett visst arbetspensum (dikesgräfniog) bvilket var tilltaget i så stor proportion, alt det ölversteg de flestes krafter och formåga. Velande med sig sjellve, att de med giltiga skäl kunde styrka så vara sorhållandet, föresatte sig då några af godsets underbafvande att derom underrälta egendomsherrn och hos honom söka att utverka en billig jemkning mellan inspektorens vilja och deras förmåga. Sagdt och gjordt: de framburo sina besvär inför egendomsherren; men då han hos sin inspektor sökte taga reda på, huru det sig med dessa klagomål rätteligen förbölle, förklarade denne alltsammans vara ett påhitt af godsarne, hvilket endast hade sin grund i lättja, sturskbet, illvilja o. s. v. Hvad godsegaren och inspektoren sedermera astalat med hvarandra, känner man icke med någon visshet; men när den förre lemnat stället, beslöt den sednare alt anställa en räfst med dem, som understatt sig att anklaga honom, och borjan skulle ske med den dagsverksskyldige, som vid klagomalet hade fört ordet. Denne blef genast esterskickad och infann sig äfven kort derefter vid herregärden, der några bekanta varnade honom att gå in till inspektoren, emedan man på förhand visste, att kan easkulle få mycket stryk.o Tryggande sig vid rällvisan af sin sak inställde sig dock banden hos inspektoren. hvilken då, tillika med en ladufogde, instängde sig med dorostiftareno i ett rum, der man så kringklappade honom, att ban, ankommen till silt hem, dog fem timmar derefter. Tillkallade personer sågas bafva berättat, att den dodes kropp öfverallt bar märken efter den barbariska misshandling han undergått; men några dagar derefter utspriddes det rykte, att ban dött af gilt, som vid obduktionen skule hafva blifvit funnet i hans inellvor. Saken lärer imellertid i hela trakten deromkring hafva väckt en sådan uppmärksamhet, att en sträng och laglig undersökning icke kan undvikas. Den aflidve berättas hafva varit en af de bäste bönderne under godset och efterlemnar hustru och flere minderärige, oförsörjde barn. — Vi torde framdeles blifva satta i stånd att närmare kunna redogöra för denna ohyggliga tilldragelse och skole då förse den med de kommentarier, som omständigheterna kunna gilva vid handen. — Oss tyckes imellertid, att egendomsherrn sjelf skulle af pligt och samvete finna sig uppmanad att öfver den blodiga hemligheten sprida så mycket ljus som möjligt, och det så skyndsamt som det någonsin står i hans förmåga. Från London skriges under den 24: de April, PET CRNRE.N.tt I Fa öps 1