ö ö Rå co HÅS HÅ E S F GO N H) E N S. Stockholm den 5:te Maj 1846. Reaktionen går scamat med stora steg. Den tror sig redan segra. Postoch Inrikes-Tidningar blotta alltmer deras innersta tankar: desamma, som aBBieto och 4Morgoneno alltsedan 4840 sökt gora gällande, och som det sig sa kallande dkonservalivåo pariiet (hvilket all:id, till följd al sakens natur, då det söker byad det kallar (6konseqvenso, sammanhallning och form, blitver reakllonarl) så lauge och tydligt sett ogillade af allmanna tankesältet, men ändock vidballer att bysa och söka patvinga de makt. och inflytelseigande i värt arma, splittrade, obelstna och villvadiga sambålle. ÅAllt sedan den gamla Journalisten alflyttat, och saledes s. d. Bi-redaktoren blilvit den egentlige ledaren för det ossiclella bladet, hvilket står öppet för nyssnåmde partis i skuggan hannlande politiska kanastopare, bar med hvarje dag biuerheten emot reformer, hatet emot tidens stråfvanden, allmänna tänkesattet om solhpartiets fordringar, och illskan emot dess organer, framtrådt mera bjert; och man ser allt mer oforstäldt besannas, hvad redan snart i ett ar allmänheten börjat ana: alt med vissas ullosvade liberalitet, aktning for allmanna opinionen och soresatser att styra i en folklig anda, star det på längt när icke så vål till i verkligheten, som man låtit formoda. I en af dessa artiklar, som nu allt oftare komma fram i nämnde blad, och hvilka, enuru författade utom den byrån, likväl efter allt utseende bira prägel af denna officialitet, som man vill helst kalla half, men som torde vara temligen full, och med rubrik De bedragna förboppningarna, ser man på samma gang lörsöhet göras att forklara allt det hopp, som svenska folket hyst sedan den nya regeringens anträde, öfverdrifvet, inbilladt, hvarken föranledt af regeringens syften eller löften. Mau ser älven en verklig satanisk skadeglädje öfver alt nu kunna yttra detta med elt sken al trovärdighet, och säsom beskyllning mot den liberala pressen, att hafva puliktat regeringen afsigter, som den ej haft, ej har, ej kan hafva. Den hanavde andan i denna lilla belgjutna helfvetesmacnhin kan icke en gang aterhalla sin lörtvislan ofver all, genom Indrayningsmalitens? upphäfvande, hon nu icke äger förmaga, att äfven mnHedtysta alla rop på gifva loftens helgd och yppade valvilliga planers verkställighet. Man kan efter läsningen af denna korta, men mustiga, artikel snart sagdt icke hos sig dölja den tankan, att reaktionen redan tror sig så stark, att den vagar offentligen förneka i kongl. tal, proposilioner och skrifvelser till Rikets Stander uttalade principer och afsizter, eller ock, mahända rättare, rent af drifva gick med dessa, sasom algilna under ett spådt konungadomes barnsligt oforständiga första omyndighetstillständ. Alt denna anda blottas, under ifvern alt mothålla den föorhatade representationssesormen, hvilken hufvulsakligen synes hafva statt fram för artikelförfattarens blick, och att Dosttidningen med samma känslor af skadeglädje och kamman inrycker beskeifningar på upptraden i amerikanska Kongressen lor att visa valda representantförsamlingars ohyggligheter och skandaler, samt intager ?Minervas systerliga försvar för sina förvirrade begrepp om konstitutionell konungamagt och ministere-styrelse, borde mähända icke myckel förvana, om ock detta nu skett med mera djerfhet och tillforsigt, än sorut. Underligare mäste det sorelalla, att det ofsiciella bladet äfven upplåter sina spalter åt Insändare, hvilka i en tid, då hela svenska folket med spånd väntan motser något ordnande af dess hanlelsoch näriogs-lagstilluing, samt i känslan af sitt svåra ekonomiska betryck, öuskar och hoppas att se sina intellektuella och materiella kraster lifvas af friheten och säkerheten inom förvärfslifvet, djerfvas framstå med frågan: Skall den så kallade naringsfrihelen för närvaran.2ä2 oo PM 2 RA 4 Få 5 — — —n—— —z— —! nrn .— HhJj—— ywr dt— t — ——— 0 QUO KT ——-— fE—Uä ECC