Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1846, sida 1

chi-Naboma levererade Kosackerne.. en skarp träftning vid hambulat; Dschewall-Ehan Och; lladschi-Fuschusg hotade de nya rysk Sianidet na vid Sundscha; enskilta Tsebelschens a larhopar vagade sig öfver Terek, ölre o små poster, togo smärre honvopyer, bortsläpade fångar och utbredde skräck och fasa ända till städerna Kislar och Mosdoks omgisningar. be väntade icke engang, tills Terek tilllrusit; utan begynte sina plundringståg redan i början af becember, da vattnet var ganska lågt och Sundscha och Terek , dessa begge strommar, på hvilka Ryssarnes hufvndoperatioasbasis i 5 stra Kaukasien stödjer sig, kunde genomvadas. bessa sma ströftag af den outtrotiliga fienden hollo ryska trupperne på venstra flygeln varma under hela viotern, och skadade ispunerhet derigenom, att ftommunikelionerna beständigt albrotos emellan hulyudvapenplatserna. Det gick så längt, att tillochmed ingen iilltrodde sig att resa från Mosdok till Grosnaia utan stark eskort ; några subalterner hade der i början af December fallit i händerna på Tsehetschenzerne och sedermera hade man ej hort nägot vidare om deras öde. Schamil visade sig i egen person med en stark skara vid 8ulak, och tycktes halva lust att angripa den nya rysha fästningen Tchir-Jurta, hvars skansar ännu ej voro tulländade, Men da Ryssarne hade betydliga stridskrafter samlade , drog ban sig utan strid ullbaka till stora Tschetschnas vilda skogar och ofverlemnade ströstagen och lilla kriget ät sina boldingar (Naiber). knligt utsagor af loskopta ryska sangar, synes Schamils makt icke lidit nagon minskning genom den heta striden sistlorslutne ar, eller ens blilvet skakad. Efter Akulchos stormning hade han al sig sjelf 2jort Ryssarne sredslorslag; efter Dargos förstöring tillbakavisade han deremot med hån och trots de gunstiga anhud, som såstningskommendanten a Grosnaia, lormodlizen på uppdrag al osvergeneralen, latit gora honom genom en srigifven sangen Tschetschemz. Schamil har, sasom bekant är, en son, som uppfostras i St. Pettersburz, men om dennes ode tyckes han icke det ringaste hekymra sig: För sangars utvexling eller loskopande bar ban stundom beröring med Ryssarne, annars möter ban dem blott med vapen i hand. Detta soråndrade beteende emot sorra tider ; då ban ofta sokte att inbilla de ryska generalerna, att han uppribtigt buskade att underkasta sig, bebråstar uppenbarligen ofvan åberopade yitrans den och utsagor al tillbakavände Ryssar, hvilka anförvandters penningar etter lyckliga flyktfördok förbulpit tll befrielse ur en odrågligt hård langenskap. Trots de betydande förluster, han lidit i mans skap, är hans religiosa anscende i stigande, hans makt osver den stora plusaliteten af stammarne I Daghestan, Llesgistan och Tschetschna är mera obestridd än ungonsin. livarest bergssolkeu icke äro hans anhängare af religiösa symphathier, äro de det at stuktan.Beständigt omgitven af rasande sanasiher, af en sharprättarskara , som, beväpnad med tunga klubbor, pa stället verkställer bans dödsdomar på hvarje kootande elier wmisstänkt , utöfvar denne fruktansvärde hoidings namn olverallt en makt, och hans soreteelse väcker en försbhräckelse, mot hvilken den sruktan stammarne hysa för Ryssarnes anfall och sorhärjningståg har stort intet att betyda. bet förfärliga ode, som för få ar sedan osvergick Åvarernes talrika och vålmaende folk, har till den grad skadat Ryssarnes anseende, att derefter mänga af de förr underdaniga solkstammarne nu betala skatt till Schamil och rekrytera hans härar. Storsta delen af Avarerne, hvika Schamil med våtd nodgade att utvandra, är nu forströdd i stora Tschetsehnas bergstrakter; deras förra hemland bar genom söÖfstorandet al deras byar ochnedbrånnandet af deras fruktträd, som Sehamit sjelf anbefallt, förvandlats till en öken. Sjellva blodsPNM nnn A 6