vecka, kastar hunden sig med raseri på allt, hvad som bär bergsboernas drägt. Dessa hundar äro snarare fula än vackra; deras lurfviga skinn har vanligen en smutsigt gul eller grå färg; deras storlek kommer ungelår upp emot en medelmåttig sagelhunds. Till Sitt underhåll bekomma de en half soldatration; de blifva dock derpå sällan feta, ehuru soldaterne, hvilkas gunstlingar de äro, ej sorglotama dem vid sina måltider, som dock, såsom man vet, äro så ytterst tarsliga. RYSK VARNING. For 4 eller 5 år sedan begick i Petersburg en person, som hade måkliga beskyddare, den oforsigtigheten att yttra sig alltför frimodigt rörande vissa ömtåliga sorballanden. En morgon trädde en gendarm in i hans rum och bad honom med största böfligbet att göra sällskap till grefve Benhendorss kansli. När oflicerare eller gemene af denna korps, desse den hemliga polisens synbare sbirrer, i sina ljusblå uniformer en gång skrida osver tröskeln i ett hus, så skulle ett besök af dödsängeln derstädes icke kunna framkalla större bestörtning. llerren i huset lydde, såsom en hvar i dylikt fall måste göra, och steg med sin fruktade ledsagare i en slåda, lemnande sin samilj till pris åt alla mojliga sarhågor. llan kom ej tillbaka den dagen, ej heller den söljande. Hans familj: försäkrades imellertid att han var vålbehällen, utan all fara, bade mäktiga vänner och beskyddare och skulle inom kort vara tillbaka igen. — På detta vis för sloto 6 månader i ångest och bekymmer. Emot midten af sjunde månaden visade sig den försvunne äter, I men så rysligt vanstålld, att hans närmaste vänner och bekanta knappast kunde känna igen lionom. Hans kinder voro infallna och bleka, hans kropp almagrad, elden i ögat slocknad och hela hans utseende visade att han varit mål för en gränslös förskräckelse. llan klagade icke öfI ver dalig bebandling; tvertom hade man beviSat honom att alltsammans blott var att betrakta som en vänlig förmaning. Han berättade soljande: — Straxt efter sin affärd hemifrån, bade han förts in i eu mörkt rum. Om natten smiddes ban i kedjor och lades i en slags tillsluten bur på en slida. Ett litet häl på locket låt honom blicka den af snö upplysta himlen; men trakten, genom hvilken bästarne forde bonom hela naten i fullt tras, fick ban icke I se en skymt af. En eller 2 timmar före dagbräckningen stannade slädan. Man band för ögonen på honom och förde honom till en hviloplats. Ilela följaude natten sortsläpades han på lika vis, för att derpå sosva i ett mörkt rum och så ånyo ständigt vidare, tills hans farhågor sade honom, att ban var på vägen till Siberien. De mörka nätterna upplystes af mänskenet; — månen försvann, — och äter lyste månen och ån åter sortsläpades ban utan afbrott. utan att se ell spår af vägen. Vinternvätternas mörker tillstadde honom slutligen, att vänja sitt öga vid det inre af sin bur och urskilja föremålen. Liksom alla, hvilka äro beröfvade ljuset, tog ban känslan till hjelp; han igenhände i sin bur hvarje planka, hvarje spik och nästan hvarje balmstra. När bar nu om dagen utsläpptes, på byiloställena och man band för ögonen på hoinom, så undersökte har med händerna sitt rum på hvarje station. Den stera likheten af dessa ställen ofverraskade honom. Såsom Ryss visste han väl, att uti de kejserliga garderna den ena karlen är den andra fullkomligt lik; men denna enformishet på en resa af flera. tusen werst soresoll alldeles obegriplig. Slutligen lade han en, på et eget sätt — märkt , brödskorpa i ett hörn af stationshuset. Tili sin tora sorvåning fann han vid slutet af sin soljande nattliga resa samma brödbit åter på samma ställe. Nu trodde han icke wera sina sinmnen; emellanåt höll han sig för vansinnig; sedan trodde han sig domd till en dyster och oupphorlig enformighet, som skulle utsträcka sig till de minsta bagateller och att detta vore en försmak af hans stratf i Siberien. Besyn nwerligt nog förflöto flera veckor, innan den . — . 26