tiva fördelar äro derföre obestridliga, om älven dess positiva skulle vara strid underkatade, hvilket jag icke tror, utan anser äfven dessa fullkomligen nppväga olägenheterna. Men om älven så icke vore, hvarföre utan all ända upphöja ett skri mot denna frihet och dess orsaner, när den utgör en väsentlig del af en besvuren grundlag, som icke kan brytas utan all berättiga andra alt göra så med, hvilket kan leda till icke mindre än — samhällsfördragets upplösning. ben rätta motvigt mot tryckfrihetens missbruk äro facta; om dessa äro fördelaktiga, förmår äfven den skickligaste press intet i lingden; äro de deremot ofördelaktiga, utgör den mest eländiga en jållekraft. Om tryckfribetslagen är bristfällig, lemnar inga garantier, hvarken mot pressens sjelfsväld, eller mot styrelsens godtycke, bör ändring sökas i laga väg, och lagförslaget ställas så, att det har för sig nägon utsigt till framgång, vill säga i vulgär stil: ställas så, att kyrkan står midt i hyn — förutan hvilket den utgör ej annat än ett desiderium pium, som saknar allt resultat. Att leka med tryckfriheten är liksom när barnen leka med elden — boningshuset kan lätt komma i låga. Fabeln förtäljer, huruledes llerkules, för alt döda Typhon, slängde honom flere gånger mot marken, men att Typhon, jordens son, hvarje gång reste sig med förnyade krafter ; så älven gör tryckpressen. Sannt är, alt Typhon qväldes slutligen i luften, men härtill erfordras ej mindre än armen af en — Herkules. be gamla folkens rop var: bröd och theater! de nyas är: bröd och tidningar! Detta är tidsandan; kan lika litet ändras, som strömmen tvingas alt gå baklänges. Uti de gamla folkens theatrar uttryckte folket sitt väleller missbehag ganska högljudt mot Patricier, konsuler, Prätorer, Ediler, m. sl., hvilka antingen visade sig der, eller betecknades i der gilna comedier. Dessa opinionsytiringar underkastade sig Roms och Greklands störste mån: Ceesarer och triumphatorer; huru kunna då våra nutidens statsmän , som hvarken äro det ena eller det andra, hoppas undgå dem?