ögat deromkring, huhsom eriurande, att döden ofta derstädes med valdsam hand svängt sin lia. Jag nämnde odlingens framsteg, och kan tillägga, att dessa äro ganska märkliga i Halland. Icke allenast de större egendomsinnehafvarne föregå härutinnan med sitt föredome, utan älven allmogen synes derat egna en beromlig omtanka. Säsom ett estersöljansvärdt exempel på betydliga framsteg i en af landthushållningens hufvudgrenar, ladugårdsskötsel och boskapskreatursförädling, må nämnas ryttmästar Möllers ansensiga holländeri på DÖmestorp, och ibland länets större odlare innebar Sandberg, som kultiverat de ödsliga trakterna vid Warberg, ett aktadt och utmärkt rum. För dem, som med bifall omfatta allt, som på något sätt bidrager till folkets upplysning och forkofran, kan äfven nämnas, att en sparbank för Karups och Haslöfs pas oraler blifvit inrättad af major Gyllensköld och ryttmästar Möller för nämnde pastoraters innevånare, — ett företag, hvars nyta jag en gång förut sökt ådagalägga, och som jag allvarligt önskar måtte sinna estersoljd på rät mänga ställen. Lerjemte har framlidne kommerserådet Möller för Sko:torps underhafvande grundlagt en större skola, som af den nuvarande innehalvaren af samma egendom blifvit betydligt förbättrad. Uti densamma erbålla äfven barn från andra socknar, så vidt skolans utrymme det medsilver, undervisning. Belt nära vår bostad befinnes en damm, mårkvärdig derför, att Necken i den ofta låtit böra sin mångbesjungna giga eller barpa. En man berättade för oss med mycken ellforlitlighet (och hvem kan då tvifla ?) att han som gosse och yngling ofta derifrån hört Neckharpans ljufva toner, och när sådant inträffade, tillsale hans far, att alla bullrande arbeten skulle tystna, för att ej störa den spelande, Huru mycket skulle man ej vilja gifva för att få höra dessa underbara ljud, ty hvad är väl, på det hela taget, Herrar Listzs och Vieuxtemps akhromaliska etherspring emot aoben bladbekronta Necken. som harpan rör i silfverbäcken ?2 Allmänna samtalsämnet har en en tid bortåt nästan uteslutande rört sig omkring de sednaste händelserna i Pohlen och gräsligheterna i Gallizien, hvilka sednare väckt en djup sensation. Man bemödar sig ej dervid att dolja sin ovilja emot den kallt beräknande, menniskoförstörande politik, som framkallat dem. Hos hvar och en, som tror på en rättvis försyn, den der vakar öfver menniskors och folkslags öden, uppstår ovillkorligt den frågan: Huru länge det myckna blodet skall obämnadt ropa från jorden ? En ihållande Östanvind med kalla och frostiga nätter, hvilken hämmar vårens framsteg, blaser ännu, då detta nedskrisves, såsom en hylig dödshelsning från dessa olyckliga länder.