Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1846, sida 1

af sten, hemtad derifrån. Af ett sådant ämne äro för det mesta kyrkorna på landet. För dem, Som egna någon uppmärksamhet åt dyllka byggnader, torde det sortjena nämnas, ati Slöinge och Getinge kyrkor till sitt innandome äro ibland de vackraste; som ligga I nätheten af vägen genom falland. Den förra är nybyggd och den sednare betydligt förbättrad. Begge ega en ganska vacker och, hvad som är mindre vanligt, en i ren ärkitekionisk Sill utförd allarprydnad, bestående af en fronton, hvilande på fyra doriska pelare och midt emellan dem trons symbol: korset. Getinge kyrka är derjemte omsorgssullt målad af den skictlige Stålbom. Till silt yttre erbjuda våra nya kyrkor i allmänhet föga något af interesse for äskådafen, ty oaktadt den stora mäfigal, som blifvit uppförde under några decennier; äro de alla hvarandra så lika, att, då man sett en; så har man sett dem alla. Skulden till denna vanställande och obehagliga enformigbet bör sökas hos vårt ösverintendents-embete, som dertill utfärdar ritningor, hvilka alltid äro ester en och samma idå, den der noggrant måste exegqveras i alla landsändar. Det gifves väl knappt någonting mera smaklöst, än t. ex. den för alla kyrkotorn stadgade nuvarande modell, från hvilken ingen afvikelse någonsin kommet isrägä. Då man vet; huru ett vackert kyrkotorn mest af alla byggnader pryder en hel trakt, så är det verkligen både ett brott emot skönhetssinnet och en skada för våra pittoreska landskapsvyer, alt de slitiga tempelbyggarne icke tillätas afvika från denva tröttande ensormighet, detta eviga enahanda, som utmärker vård kyrkobyggnäder. Ått byggnadskonsten, äfven utan förokade kostnader, eser ett stort fält för uppfinningsförmågan, det bar tillräckligen blifvit adagalagdt af vära sorfäder, hvilkas byggnader voro bäde piydligå och omvexlande. berjemte skulle folket, som af et kristligt sinne och ett sromt nit, icke utan uppoffringar och lörsakelser, bygger sina tempel; glädjas ännu mera af sill verk, om det utmärkte sig genom arbetets fulländning och skönbet. Vi besökte äfven under resan ett åt rättvi: sans gudinna invigdt tempel, kring hvilket samlat sig ett större antal rättssökande, alla i det mest upprymda lynne, mindre måhända af sudinnans ynnestbevis, än af det sludiam, som i ymnigt mått utdelades å den i närheten helägna gåstgifvaregården, der verkliga bachanalier hollos. Ehuru flera personer voro sysselsalte med att aslå ia, var afgången dock så stark; att vår shjutsbunde icke utan mycken möda kunde fånga en sup i slygten emellan de dtdelandes och de törstandes händer. klär tycktes den glade, vinranksbekransade guden och den alfvarsammaste af alla gudinnor hafva uppslagit sina bopålar i hvarandras grannskap. I: bland de rättssökande befunnos flera unga qvins nor, som voro ganska Vackra; hvilket ej är sällsynt i trakten af Qvibille. Om de voro vid thinget för sina egna eller andras synder; det kan jag icke afgöra. Den, som egnat någon uppmärksamhet åt; huru man i Götheborg nedlägger stora kostnader sor stadens fotskoning, bor ej sakna öga sor hvad som i sådant alseeude göres älven i andra städer, i synnerhet som comfort och snygghet lyckas vara ett tidsbehof, hvarifrån Ilallands residensstad icke gör någol undantags Efter sista branden derstådes reser sig vackrare hus i de afbråndas ställe, och en ny kajbyggnad, utmed Rissa-ån, ger staden åt sodra sidan ett prydligt utseende. Nissa-ån med sina trådbevukna stränder; den vackra bron derosver, slottet och hamnen, allting förenar sig här, för att bilda en af de vackraste infartsvyer; våra mindre städer hafva all uppvisa. Denna behagliga anblick skall såkert hos den från söder komumande utländningen minska det dystra intrycket af de bofalliga boningarne kring Flalje, lvarest allting antyder vantresnad och fattigdom, samt den kala I:mIHOIHA cam Sant trafsande odlinvens fram