Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1846, sida 1

— — — — gång läst i haffesumpen. att vi skulle sluta tillsanimans. Nå. lat det gå bur det vill! Hon knäppte med kastagnetterne, säsom alltid, när hon ville förJaga em besvärande tanka. Det lif, vi nu förde, varade temligen länge. Dancalre och jag hade förskaffat oss uagra kamrater. sött voro sakrure. än de förre; vi sysselsatte oss med smuggleri, och jag tillstår. att vi också understundom, men blott i den yttersta vöd. anböllo folk på landsvägen. För öfrigt misshandlade vi icke de resande, utan ätuöjde oss med att taga deras pengar. I flera mänader var jag nöjd med Carmen; hon forifor att vara oss nyitig vid vära aflärer; hon uppehöll sig åu i Malaga, än i Cordova. än i Granada; men på ett ord af mig lomnude hon hvarje ställe och kom tillbaka fill mig i ett ensamt värdsbus eller i en bivouac. Blott eu gäng gjorde hon mig orolig; det var i Malaga. Jag visste, att hon kastat ut sina garn för en rik köpman, med hvilken hon ärnade föruxva komedien i Gibraltar. Oaktadi allt hvad Doncalre sade mig tör att halla mig tillbaka; for jag astad och kom in i Malaga midt pa ljusa dagen. Jag uppsökte Carmen och törde henne straxt med mig. Der uppstod en häftig förklaring emellan oss. — Vet du väl, sade hon; att sedan du gjort dig till min rom häller jag mindre af dig, än då du var min minchorro. Jag vill ej vara generad; och framför allt ej kommenderäd. Jag gör ausprak på att rara fri och göra hvad som behagar migs Akta dig för att drifra det för langt med mig. Om du uttråkar mig. så skall jag lätt finna nagon, som gör vid dig, hvad du gjort vid den enögde. — Dancaire försonade oss; men vi hade sagt hvarandra ord; som icke så lätt glömmas, och vi voro icke mot hvarandra säsom förr. Kort derpå hände oss en olycka. Soldaterne öfrerföllo oss. Dancalre och trä