Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1846, sida 1

ddIÅIUdES I OUUIICLS IMHISlblaga . UC VU ch UT kiddarhus-ordning.kRiddarhuset, för sista gängen, hittills åtminstone, lifvädt al stark sjelsständighetsanda, var i allmänhet böjJt for mo standets läror och lyssnade begärligt till denna sidans talare. Minigieren hade varit ohjelpligen förlorad, om ban endast halt sina egna talanger att stoda sig vid. Men Götha kanals och solkbeväringens fader, som behöfde styrelsens bistand för genomförandet till slut af det stora soretaget, lånade henne, i utbyte; understodet af sin olverlägsna förmåga , sO:n, lik eldgapen på en valplats, betäckte älertag, dä den ej beredde segren. Han hänförde vänner och skakade motstandare. Ministrarne hopkrympte till dvärgar under hans väåltalighets skyddande egid, och Gresve Wetterstedt sjell yttrade högt från sin bänk, ätt det vore ågacdlt af honom att träda upp efter Gresve von Platen. Preste-ståndet gaf icke kiddarbuset efter i allmän anda, parlamentariskt nit och utmärkta lalare: Doktor Mathiis Stenhammar, med sitt djupa, känsliga allvar, Professor Fröberg, med sin flödande, spetsiga llicg het, Prosten Hallström, sjellständig och tillfsorlitlia, Prosten Östberg, slardlos otk klippfast; doktor flasselroth, nitisk och frisinnad: alla dessa bekände sig oförbehållsamt till motständetDit slöto ssg mer och mindre öppet biskop Almqvist, med sin ursprunglighet och sitt glodaade snille, samt tillika med bsskopskandidaterne Lindblad; ikdrufall, from och bottenärlig, Thyselius, fin och ogenomtränglig och Agardh, med sina glänsande tankar och sitt dostande språk; prosten Anjou, hvars fasta llallning den tider u:gjorde bade motständets — och kräklans förhoppningar; hvilka samtliga sedermera gått upp i rök. Mot denna aktningsbjudande motståndssalang anfördes de ministeriella trupparne af de tre biskoparne Faxe, Wallenberg och af Wingård: den förstnämnde, försaren af mångårig riksdagsvana och forbindlig i manår; de begge sednare nu första gängen intagande plats kring ståndets bord, Wallenberg öppen och rättfram ; Wingård fin och snärjande. Till lycka för dem och styrelsen bade de på och bredvid sin sida ständets största politiska öfverlägsenhet, då domprost och ej längt derefter biskop i Westerås, Doktor Sven Wijkman Caspersson,; djup i vetande, i ersarenhet, i utvägar. lngendera sidan här bade afgjord och stadigvarande öfvervigt. beral hollos tankarna vakna, sinnena hfvade och en hällning uppkom, hedrande för Standet, gagnande för de allmänna angelägenheterna. Borgare-Ståndet framtedde ett helt annat uppslags Der sanns intet synligt motstind ; der höjdes ingen röst mot makten: endast Illerr Lindström, fullmäktig för bufvudstaden, uttalade da och då ett nota bene om sparsambet. Under öfverläggningarna lyste i synnerhet lagman Norus, med sin flödande talegåfva och sitt högtidliga föredrag, och kommerserådet Santesson, med sin rediga lätthet och sin mängsidiga sakkännedom. Ständet led väl ingen brist på enstaka sjellständighet: det hade Lagmännen Ullberg, med sit spefulla skämt och sitt attiska salt, Ekstrand med silt allvar och Monthan, hvars tankars välmening inneburo den fullständigaste motsats till uvardagliga betydelsen af det giymiande läte, hvaruti hans uttryck insveptes, — Borgmästaren Pehr Lindqvist, foga talare, men orubbligt fast i grundsatser och handlingssätt, m. fl. Men om ministeren vid något tillsalle led afbräck i besluten, så sluppo dock alltid ministrarne helskinnade undan osverläggningarna. Inom Bonde-Ståndet var ställningen mera i ögonen springande. bet ministeriella partiet, anfördt af Jon Jonsson, understödd af Sandstön, Insulin och Strindlund, kämpade öppet mot Anders Danielsson, Nils Månsson , Anders Joa— —