Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1846, sida 2

shiskha. — Jac stod Ofollis feed raseri i bjertat. SOm vore sa stex derifrån. Det var 5 karlar, aha dukligt påpackade med engelska manufakturvaror, Carmen var deras förpost. Hon skule med sina hastagnetter gifra tecken, om hon sag en visiierTtUImI. men det ! fjöfges icke; smugglarne kilade iSH1mn I ctt ocovbliek. Dagen derpa motte jag Carmen i Candilejogatan. Hen var vid yresigl lynne. — Jag tycker icke om folk, som lata så mycket bedja sig. Jng vet jcke hvartore jag bommit, ty jag häller icke mera af dig. Alltså, gack din våg! Här ar en Duro for ditt besvär. — Det var nåra att jag kastat henne pengarDe i synen, och jag måste göra vald på inig, för att icke slå henne. Efter en timmes qval gick jag min väg i raseri. Jag vankade länge ornkring i staden som en galning: slutligen gick jag in i en kyrka, HYarost jr lade mig i den mörkaste yran och brast uid heta arar. Plotsligt hör jag en stämma: — Bragontarar! jag vill laga en kärleksdryck af dem! — Jag slog upp Ä fl, Carmen stod tramför nig. — Näa, landsman, ar du ännu ond på mig? sade om Jag är nödsakad att hålla if dig, ty jag vet ke hvad som fattas inig, sedan du lemnade mig. 0, HU är det jag, som ber diz konnna till CanudiPjogaltan, — Vi slöto da fred, men Carmens humor Sem ovädret i vara berg. Alldrig är stormen Så i :n, m da solen skiner som våckrast. Hon hade lovat att återse NUS eh annam gang bos Hot Å iven hon kom icke. Och Dorotiea beratta11112 a n:i! hon var fåren til! Portugal. edan visste hvad detta hade att Dafedanen ofverallt och gick tiugO gÅMHagen oeavin Candiilcjogatan. En altou var 4 8 BÖrellia, som a nästan lamt, senom att mölast bestå lUif. i sup auislihor, då (CarUm adde in, beiedsaced af on U14 löjtnant i värt rest, sade hon på bay sIft:(e. — Gack din vog ocj i har du här all ge140 Sport löjtnanten mig. Åor imee die! — Jag stod sog fastnoclad. 1